måndag 16 augusti 2010

Förändring inom psykiatrin på gång!

Ystads Allehanda hade idag en artikel som gjorde att mina hjärnceller tog ett skutt i skallen. Intressant!

Jag ingår i denna gruppen, så jag är lite nyfiken på vad detta faktiskt innebär. Nu ser jag med ännu större glädje fram emot mitt läkarbesök i September, för det här vill jag absolut veta mer om.
Det Låter ju bra, men frågan är om det är det? Saker och ting brukar ju aldrig bli som de "ska", eller vad man ska säga... Men jag måste säga att jag tror på detta, psykiatrin gör ett bra jobb här nere (om man jämför mot där jag har bott tidigare!!), även om jag ibland blir asförbannad på diverse saker.

Med tanke på det, att vara förbannad över saker, så ska jag ta tag i det där med att få ut mina journaler från en av kommunerna jag bodde i tidigare. Jag slogs som en gris i månader mot ett riktigt stolpskott till läkare som gick emot Allt. Även vår svenska lag! Till slut fick han det hett om öronen när både Försäkringskassan och Chefen över psykiatrin i den delen av skåne ringde upp honom och frågade vad i h*ete han sysslade med.

Jag är nyfiken på vad han skrev om mig de sista veckorna.
Mycket nyfiken. Med tanke på hur hans sekreterare också kommenterade mig, så insåg jag hur lättad jag var över att få hjälp på ny klinik, men blev också ledsen över hur många andra får det.
Just det sjukhuset har varit i blåsväder i år, angående psykiatrin. De är, helt ärligt, fan inte kloka nånstans på det stället...

4 kommentarer:

Ann Helena Rudberg sa...

Så bra att det finns sådana patienter som du! För bara man får stämpeln patient så blir man i underläge vad det än handlar om. Jag går aldrig till läkare om det inte är totalt absolut nödvändigt. Det blev min insikt i att ha ständigt tvingats att gå dit när jag var sjukskriven för depression. Ha det gott!

Lina sa...

Det skulle behövas röras om i grytan ordentligt inom psykvården över lag, så det är bra, att det händer något, någonstans.

Här uppe är det också mer problem än bra, faktiskt. Ringde öppenspyk för att ställa mig själv i kö för ett tag sedan, talade med telefonisten och berättade om mina diagnoser, hur jag mår och varför jag återupptar kontakten med vården. Som vanligt är det 3 månader kö, och när jag gått igenom det så får jag träffa en sjuksköterska.

Jag kanske är trist och negativ, men en sjuksköterska kan inte hjälpa mig. Det är säkert en bra samtalskontakt men en samtalskontakt är inte vad jag behöver. Jag behöver hjälp att förändra och analysera mitt beteende.

Nästa gång kommer jag gå privat, det är dyrare, men helt klart värt det.

Michaela sa...

Bara här att säga "Hej"!
Hoppas ni (du och dina djur) har det bra! ;-)
Michi & Co

Anonym sa...

Det är alltid bra att ha sina egna journaler liggande...det finns hur många saker som helst där det kan bli problem med försäkringskassa eller arbetsförmedling och där det bästa är att kunna "daska" pappren i borde,hehe.

Andreas