Gårdagen blev inte som jag tänkt. Jag fick ett mail, som fick mig att gråta. Vad hade hänt? Jag skrev till den berörda människan att snälla, prova och ring mig igen! Jag har haft telefonen mycket avstängd i veckan (läkarbesök mm, krasch osv..) och hon hade inte lyckats nå mig den vägen. Nu när jag tänker efter så undrar jag hur hon fick nys om mig överhuvudtaget? Av diverse (numera
väldigt logiska) anledningar "finns" jag inte i allt det här alls. Måste fråga henne om det där, nu blev jag nyfiken.
Hon ringde igen, vi hade ett långt samtal.
Vi grät båda två.
Vad är det för fel på folk? Nej Fy vad ledsen jag blir, för alla inblandade i ärendet. Framförallt för det stackars djuret som står i mitten, helt oskyldig.
Jag kan inte göra ett skit, med tanke på att jag inte "finns". Vet att det nog låter rörigt, och tro mig, det ÄR det.......
Kan inte skriva mer än så här, med tanke på vilket känsligt läge processen är i...
I denna soppan ligger inte en hund begraven, det är en hel kennel.
1 kommentar:
Usch, begravda kennlar låter inte som någon hit! :(
Skicka en kommentar