Idag skulle jag få besök...var det tänkt, men med tanke på hur jag har blivit behandlad trodde jag inte på det. 10 minuter innan utsatt tid ringde det på dörren! Zizzo blev livrädd (han tål inte såna ljud sen polishistorien för några månader sen, han flippar fullständigt), jälv satt jag med datorn i knät och visste inte vad jag skulle göra riktigt. Ringde det verkligen på dörren? Stod de verkligen utanför? Eh, jag kunde ju inte veta om det var dom, om jag inte kollade efter...
Där stod en person. Jävla skit, de skulle ju vara två!
Men det var rätt! De liksom....KOM HIT! För jo, båda kom, min boendestödjare C (tillika kontaktperson) blev bara några minuter försenad. När hon kom blev jag lagom paff kan jag lova, hon är en kopia av en jag känner.
Jag fick en bra förklaring på varför saker blivit som de blivit hitentills och de två första gångerna har jag någon helt annan att skälla på. Saker och ting har inte blivit skötta helt enkelt.
Allt börjar vecka 10. Det ser jag fram emot!
C ringer mig nästa vecka och meddelar första tiden. Anledningen till att det inte börjar redan nästa vecka är för att C jobbar helg och har då kort vecka nästa, så då kan de inte få ihop tider ordentligt....jag ska nämligen träffa båda boendestödjarna samtidigt de första tre gångerna. Jag kommer att ha samma om kommer hit de första månaderna, sen kan det bli lite olika - dvs jag får nån ny då och då. Men bara om det känns bra för min del.
Och det gör det!
Nu i alla fall.
En dag i tagen...och just idag känns de SÅ bra, men oj vad trött jag är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar