"Jag måste bara..."

Detta är några ord som jag väldigt ofta, faktum är att det sker dagligen, upprepar för mig själv. Om och om igen. För jag måste ju bara....räkna.

OCD. Ett tvångssyndrom, som klassas som en psykiatrisk diagnos, med andra ord inte något "man bara hittar på" som jag så ofta får höra. Folk skrattar åt mig, ibland ler jag själv, för jag vet ju att det jag håller på med inte är riktigt normalt.
Men samtidigt vill jag skrika; Skratta inte! Ge fan i att håna mig! Lägg av!

Jag kan inte hjälpa det, mitt liv Är fullt av ritualer. Vad är det som är så svårt att förstå med det? Jag är långt ifrån ensam om detta.

Visst. Räkna lister kanske inte är helt normalt, inte heller berättar jag det för var och varannan människa. Men det är en sak som jag gör, jag räknar lister helt enkelt. Utöver detta lägger jag det dessutom på minnet, så har jag varit någonstans en gång vet jag precis hur många lister det finns i varje rum. Vridet? Må så vara, men det är en del av mitt liv. Inte Era lister, men räknandet. Hälften av alla rum är i ojämt antal när jag räknat, vilket kan få mig kallsvettig... Varför? Jo, för det är en annan sak som jag är lite smått besatt av....ojämna tal - big no no. Jämna, tack.
Med tanke på detta var det en liten incident nu i julas. Vi satt och tittade på tv, en familjemedlem råkade - av misstag - sätta volymen på tv´n på ojämnt. Jag sa till och det ändrades...då kom en av de som var där (som inte känner mig) på att aha! hon är en sån där som man kan reta! Vilket han gjorde. Jag blev inte arg, bara jävligt panikslagen. Det slutade med att en annan familjemedlem tog över och ändrade volymen...med motiveringen "lägg av nu för fan". Puh, tack. Jag blev mycket lättad.

Folk i min närhet har lärt sig.

Med tanke på det här med tal. Aj aj vad det kan ställa till det för mig när jag ska handla. Ska jag ha en vara av något slag och det står två där...då måste jag ta båda. Den andra blir ensam, dessutom är den ju bara EN kvar. Någon som kan gissa sig till hur det här många månader detta har kraschat min ekonomi? Det har t o m varit så jäkligt att jag har tagit mer medicin än vad jag skulle, för att det annars varit fel antal kvar i förpackningar.
Många tycker jag är urfjantig...kanske är jag det, men, sån här är jag.

Listan på vad jag gör, ja den kan göra hiskeligt lång.

Höll på och glömma all handtvätt. Yes och handsprit...ooh yes...

Finns det någon behandling för OCD?
Ja, KBT och SSRI-behandling. Jag ska göra ett försök till, det vill jag och känner mig redo för. Med en gång till, ja det innebär att jag har provat på detta tidigare. Medicineringen var ett skämt rent ut sagt, och kanske hade jag fel terapeut? Jag vet inte, men jag är beredd att prova detta en gång till. För fy fasen vad irriterande det kan vara att leva så här.

Men samtidigt....detta är ju jag? Hur mycket ska jag egentligen jobba med, för att "passa in"? Jag har haft dessa problemen i Minst 15 år, om inte längre. Visst kan jag "chansa" och e vad som händer, men prognosen är rätt kass om man går obehandlad - endast 20% blir friska utan professionell hjälp. Tåls att tänka på.

Men sen är det ju också så, att attans vad skönt det hade varit att kunna sudda ut En diagnos...?!