Innan idag lovade jag mig själv att jag inte skulle skriva något mer här här idag, jag är så jäkla destruktiv i tankarna så det kommer inget gott ur det. Men. Jag ångrade mig.
Jag är så trött på mitt liv. Ja, jag menar det faktiskt. "Ring om det är något!".
Japp, lovar! HA, eller inte. Även om jag vill så KAN jag inte. Fast jag trodde jag skulle klara av det denna gången...
Halleluja, mina känslor är tillbaka! Men om jag är speciellt glad för det, det kan jag inte riktigt svara på. Det är den där ångestkänsla-kombinationen som är tillbaka, dvs inte några "riktiga" känslor. För de vet jag ju inte ens hur de känns... Jag håller på och lär mig sånt som är hur normalt som helst för andra. Dagisnivå.
Någon som kan skjuta mig? Bara lite, det är lättare att hantera fyiska skador än de som är inuti.
Vid tolvtiden idag gav jag upp, jag stängde ner datorn, satte mobilen på ljudlöst och kröp under täcket igen. Minns inte när jag hade sån här svår huvudvärk sist, men det var År sen. Sen har jag gått upp lite då och då för att hälla i mig kaffe, jag gav aldrig upp - kanske skulle det vara det som var problemet? För lite kaffe? Med tanke på vilka mängder jag hällt i mig idag var det inte det som var problemet. Sååå....jag undrar fortfarande. Mår bättre, men är långt ifrån bra - så jag kryper ner i sängen alldeles strax igen.
Jag borde förresten lära mig säga en mening utan att det ramlar ut en svordom. Fast det är klart, mina första tre ord i livet var; Mamma, Pappa,
Fan. Så det gick snett redan där.
Nu ska jag ta och våldskrama min lilla katt. Han, hästen och min lillebror är det bästa som finns! Så det så. Katten verkar ha glömt bort att jag råkat stänga in honom i byrålådan häromdagen...tur det, han var rätt sur där ett tag. Med all rätt.
