Aj, läkare och mer på får-inte-äta-listan

Dagen började finfint idag. De som har varit här vet att mina golv är hala om tusan, vilket gjorde att en haltande Jenny trillade omkull. Naturligtvis på högra höften, som redan gör vansinnigt ont.
Jag svor och sa alla fula ord jag kan (dom är många och inte helt rumsrena), tog mig upp och svepte i mig en mugg kaffe i ren ilska. Sen gick (haltade) jag till affären. Hur genomtänkt var det?

Väl hemma såg jag att min ena blomma var lite ledsen (förutom dom två som vissnat i köksfönstret, hoppsan), mer ledsen vad den gjort de sista dagen TROTS vatten (ja, ni läste rätt!). Så jag slängde upp den i fönstret. Tydligen är det världens bästa medicin. Blommor behöver visst sol...har jag lärt mig nu.

Halv tolv hade jag telefontid till läkaren gällande uppföljning av förra veckans besök där samt provsvar på borrelia. Han ringde och jag fick förklara hur jag reagerade på diklofenak/voltaren. Ja inte var jag snygg, utan fick nässelutslag över hela kroppen, så efter två samtal med sjukvårdsupplysningen så fick jag sluta med dom. Tur det, nu har läkaren noterat i min journal om att jag inte tål det heller. Nu ska jag bara komma ihåg det själv också! Han sa att nästa gång kan det bli ännu värre. Attans bananer... Sen frågade han hur höften var; åt helvete! Och så fick jag ju berätta om vurpan haha. Eftersom jag nu har mer ont så avvaktar vi och ser hur det blir helt enkelt. Tills Fredag, då vi ska prata i telefon igen för då SKA provsvaren ha kommit. För de var visst inte klara, så jag vete tusan om jag har Borrelia eller inte.

I övrigt är livet rätt finfint faktiskt. I alla fall idag!

Min kontaktperson ska tävla på Lördag, naturligtvis kan jag inte missa det!
Kan någon påminna mig om att jag måste ha laddat batteriet till kameran tills dess? ;)

Vem är en vän?

De sista dagarna har jag funderat en hel del på det.

I detta fallet är en vän den som säger som det är.
Som inte försöker mörka något.
En som inte försöker prata bort något.
Som inte kommer med bortförklaringar.
En som inte låter bli och  berätta.

En vän säger sanningen, oavsett hur ont den kan göra.

Zizzo hälsar!

Hihi, han ligger på soffbordet och kliar sig bakom örat. 

Är han söt eller är han söt?! ♥

Sömn & EKG

Igår eftermiddags skulle jag och Zizzo vila lite, han var i akut behov av kli på magen i sängen. Eftersom det är han som bestämmer här hemma fick jag ju lyda... Jag minns att jag pratade i telefon och nästa minne är från när jag vaknade och insåg att klockan var två på natten. Jo men, grattis Jenny! Kaffe kaffe kaffe....hade ju missat både kvällskaffet och kvällsmedicinen. Inte bra! Insåg också att fan - jag hade ju missat hockeyn! Efter 10 sekunders letande insåg jag att Rögle vann kvällens match och Malmö gjorde bort sig i sin, igen. Alldeles lysande.

Sen blev vi trötta igen och gick till sängen igen runt fem, vaknade vid nio.
Jag tror jag behövde sova helt enkelt...

Fick kallelse från sjukhuset idag. Så den 15:e Mars ska jag befinna mig på medicinmottagningen och göra arbets-EKG. Det ska bli intressant...

Vårdcentralen

Ni måste tro att jag inte gör så mycket mer än och springer till olika läkare? Det är alldeles rätt, det är inga missuppfattningar på den fronten.
Igår fick jag som jag skrev om igår beskedet att jag Inte har SLE och jag är vansinnigt lättad, men samtidigt blir jag ju orolig, vad är det då för fel på mig? Så i morse kontaktade jag Vårdcentralen som det bestämts och jag fick en tid 40 minuter senare. Snabba ryck, jag hade inte fått i mig allt morgonkaffe och ännu mindre klätt på mig. Dessutom måste jag gå dit eftersom jag inte kan cykla på grund av krånglande hjärta och lungor. Fast jag fuskar och hoppar upp på cykeln i nedförsbackar ;). Jag var på plats fem minuter innan jag skulle vara där, måste säga att jag är lite imponerad av mig själv över det faktiskt.

När jag ändå var där så passade jag på och ta nya järnprover, dom ska numera kollas upp var tredje månad istället för en gång i halvåret så jag inte hinner dippa för långt ner (för nya läsare kan jag berätta att jag har nån form av kronisk järnbrist som kräver järninjektioner för att bli pigg igen).

Nåja, jag fick träffa läkaren och vi började diskutera provsvar, mediciner mm. Det har nämligen visat sig att jag har svår D-vitaminbrist, inte nån fjuttig brist som kräver lite tillskott eller som kan rätta till sig med hjälp av kost - vi snackar samma sorts brist som med järnet. Så jag ska äta hästdoser (för att citera läkaren) med medicin för det i tre månader för att sen se hur det ser ut. Nu tänker säkert många "äh, gå ut och sola lite"....nja, men nu funkar det inte riktigt så. Min psoriasis tillhör den sorten som blir tio gånger SÄMRE av sol (ja, varför ska jag vara som alla andra patienter *suckar högt*). Det var ett par fel till, men det tar vi efterhand, det viktigaste är nu att få upp värdena till i alla fall acceptabel nivå. Sköldkörtel, ämnesomsättning och annat tjohejsan ligger längre ner på listan men ska naturligtvis också behandlas.

Sen var det ju mina kära leder och muskler som mår aj aj aj. Jag käkar maxdos dagligen av både Ipren och Alvedon för att överhuvudtaget kunna röra mig. Ganska fort konstaterade läkaren att mina höfter mår inte alls bra. No shit, det var många år sen sist jag kände att de liksom hörde ihop med kroppen!

Tog lite prover som jag fick vänta på i 45 minuter. Jag hittade mycket skvaller i Se & Hör-tidningarna och hejjade för fullt till de andra pensionärerna i väntrummet som haltade omkring. Vi hade riktigt trevligt haha. Det där är lite av mitt problem, när sjutton ska man hålla käften? Men äldre människor är alltid trevliga och prata med och blir så glada om man så bara säger hej :). Och eftersom jag i princip alltid pratar så kan jag väl passa på och vara lite trevlig. Vi hann diskutera både grönsakspriser, kungahuset (ok, det gör mig grymt uttråkad, men gör det någon annan glad så...) och väder.

Blev inkallad till läkaren och proverna var inte på min sida. Otippat va? Njae, inte så mycket. Så jag ska käka antiinflammatoriskt och fortsätta med smärtstillande, så ska vi prata i tele på måndag och se hur det är då. Är jag inte bättre får jag en spruta cortison i varje höftled. AJ !!! Ser jag fram emot det? Nej inte ett jävla dugg kan jag meddela. Jag minns med fasa alla injektioner jag fått i axelleder och bakom skulderbladet - fy fan på ren svenska. Nu tål jag ju inte Xylocain heller, det bedövningsmedlet som man sprutar in i leden samtidigt, så jag måste göra det utan bedövning. Jag dööööör. Hoppas nån vänlig själ följer med och håller mig i handen om det blir av.

Sen började vi gå igenom alla provtagningar som gjorts, de är ju några stycken. Närmare bestämt på tre olika sjukhus, olika mottagningar och hos dom. Sen kläckte läkaren idén; har någon ens tänkt tanken på att det kan vara Borrelia du har? Eh. Nej, visade det sig. Så jag fick en ny remiss i handen och trippade glatt in på labb igen med ett leende. Hej, här har ni mig...igen! Den mest lättstuckna människan i kommunen ;) *inte*.

På Måndag får jag svar på proverna. Tja, har jag väntat sen i början av November kan jag väl stå ut några dagar till.
Har jag någon gång berättat att jag har världens sämsta tålamod?
Om jag inte har det så, ha, det har jag.

Jag har inte SLE!!

Det är väl ungefär det jag orkar skriva idag. Idag fick jag det otroligt sköna beskedet i alla fall, det har varit några fruktansvärt jobbiga veckor innan jag fått veta. Dock är det konstaterat att jag är sjuk, men varför vet vi inte riktigt så det ska utredas ännu mer...
Proverna visade på lite skumma saker och jag kommer att behöva medicin framöver, men det får jag skriva mer om imorgon. För nu ska jag titta på Mot alla odds på tv :).

Osmaklig kommentar

Jag mådde redan lite taskigt psykiskt, inte tusan blev jag gladare. Innan någon frågar så nej, den är naturligtvis (!) inte publicerad utan raderad.

Uppenbarligen har någon ont av att jag behöver hjälp här hemma och i min vardag. Jag "kostar kommunen en massa pengar", som det stod. Visst gör jag det, det säger jag inte emot! Summan har jag dock ingen aning om och är helt ärligt inte intresserad av att veta heller.

Here we go...

Jag har hjälp från kommunen via LSS, dvs Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade.  Aspergers Syndrom är ett funktionshinder som går under Personkrets 1 (finns 3) vilket innebär Personer med utvecklingsstörning och personer med autism eller autismliknande tillstånd. 
Jag kan inte KRÄVA hjälp, men jag kan ansöka om det eftersom jag har full rätt att göra det enligt lagen, vilket jag har gjort. Och hjälp har jag fått i form av Boendestöd ett par gånger i veckan samt en kontaktperson. Det är allt (i nuläget i alla fall). Jag har ett bra liv, mycket bra liv faktiskt, jag förstår inte hur jag klarat mig utan denna hjälpen tidigare.

Så fick jag detta skrivet... Jag tycker folk ska vara glada över att jag faktiskt har ett mycket fungerande liv, istället för att trycka ner mig i skorna och anse att jag är en parasit. För det är jag inte. Jag är en glad människa som bara vill ha en bra och fungerande vardag! Trots att jag behöver hjälp med att få det.