Tyvärr öppnade jag dörren...
Sen är det lika bra och göra någonting åt det, stoppa det kan jag sällan klara av när jag är ensam. Så, gråta, ja varför inte? Det läker inte, det helar inte, men det hjälper för stunden. Ett klokt djur sa en gång för många år sen till mig att gråta är något bra, för tårar renar. Förmodligen hade den hästen rätt...
Djur är kloka, väldigt kloka. Det finns inget djur som jag inte litar på.
Människor, de litar jag inte på. Den enda man egentligen bara kan lita på är sig själv. det gör jag, oftast! Men även jag tvivlar på mig själv ibland.
Men jag vet - att jag faktiskt är ganska bra.
Detta håller inte alla andra med om, men vad gör det? Huvudsaken är att
jag tror ibland. Jag är inte perfekt, men vem är det? Inte du, inte jag. Det är ingen, oavset vad de säger.
Jag gillar inte när planer ändras hit och dit. Jag klarar inte av sånt. Det trodde jag hade gått fram? Men tydligen inte. Jag får inte panik för att det är roligt precis. En sån panik som gör en handlingsförlamad till max, man kan knapp andas och det känns som om man ska svimma vilken sekund som helst. Jag avskyr verkligen dessa tillfällena, de är ohanterbara. Inte vet jag hur jag ska förhindra det heller...till viss del hänger det även på omgivningen. Som
vet hur jag reagerar.
Min läkare sa en bra sak sist jag var där.
Det är omgivningen som ska rätta sig efter dig, inte tvärtom. För andra låter det nog märkligt, men han har väldigt rätt. Jag förstår inte omvärlden riktigt, jag känner mig rent ut sagt jävligt missanpassad ibland. Ibland har jag svårt att förstå ett helt vanligt samtal mellan två människor. Varför? Av de enkla anledningen att jag inte förstår vad som sägs, jag tolkar inte ord och bilder på samma sätt som vanliga NT-människor gör.
Jag känner mig väldigt korkad, rent av dum, ibland. Men samtidigt vet jag att jag inte kan hjälpa det, det är inget som kan tränas bort heller...tyvärr. Hur gärna jag än skulle vilja. Oftast säger jag numera ifrån; ta det där en gång till, jag förstår inte vad du menar! Det möts ibland med suckande, då blir jag faktiskt väldigt besviken.
Jag kan
inte hjälpa att jag inte förstår!
Önskar ibland att det fanns aspie-kurser för NT-människor. Det låter säkert egoistiskt, men som sagt, det ärinte jag som ska rätta mig efter alla andra. De jag känner får helt enkelt acceptera att jag, ja jag är som jag är. Jenny, med ett konstigt tänkande.
Ok?
En annan rolig (inte) sak är när människor kan bli irriterade på mig för att jag inte säger något fort nog.
Bara säg vad du tänker, är orden som brukar dyka upp. Det är inte så enkelt! Jag har svårt att sätta ord på saker och ting, ganska ofta faktiskt. Gissa varför jag skriver så mycket istället? Oj oj, ni vill inte veta hur mycket jag skriver - överallt. Ett bra sätt att rensa tankarna på, få lite ordning i ettan mellan öronen helt enkelt. Många anser att det jag skriver ska visas upp för alla andra, men jag vet inte riktigt.....
Tänker och tänker.
Usch, jag vet inte vad jag vill.
Men en sak vet jag; jag är bra på att gnälla!
Om man skulle ta och sova snart.
Kl 11 imorgon är det möte.
Fan.
