Usch, jag mår inte bra. Alls.
Kaos.
Dessutom är sömnen riktigt skum, men inte på samma sätt som vanligt. Alltid något!
På två veckor har jag lyckats rasera mina rutiner, de som är så viktiga för mig. Utan dessa fungerar ingenting.
Imorgon ska jag till sjukgymnasten på habiliteringen, sen hem och på eftermiddagen boendestöd. Jag är jättenervös... Det kan nog verka löjligt, men i min värld är det grymt påfrestande! Det är en av mina vanliga boendestödjare som kommer tillbaka, ingen vikarie, vilket borde innebära att nervositeten är bortblåst. Men ack nej. Mina rutiner som sagt...är borta, jag måste börja om från noll igen. En smärre panik börjar redan knacka på, men jag får försöka ge fan i att öppna dörren. Det här klarar jag! Tror jag... Och om inte så...tja, inte hela världen. Då får det väl ta lite tid, problemet med det är att jag inte har något tålamod överhuvudtaget när det gäller sånt här.
Mitt hem ser ut som en mindre krigszon...jag har inte ens packat upp allt från när jag var iväg. Inte bra, alls.
Att blogga är en rutin för mig, tja, ni ser ju hur mycket jag har bloggat sista tiden? Borde ta tag i det nu direkt, för det är en - för mig - väldigt viktigrutin. Såååå...det blir snart mer svammel.
Idag har jag haft besök av en vän med familj, länge sen vi sågs, jättetrevligt!
Nu ska jag laga mat. Jippi. Eller inte. Vansinnigt tråkigt att äta själv...