Lördag - igen

Klockan är redan mycket och jag har gjort ingenting. Jo, en sak! Jag sov länge idag, gick inte upp förrän klockan 9 - underbart! Jag var väldigt trött ändå, somnade inte alls tidigt igår så skallen hängde inte riktigt med. Jag är inte trevlig på morgonen, upp fort, fixa kaffe och sen ut för att röka (stör mig och skyll dig själv...). Idag blev det lite annat, det tog inte lång tid innan jag la av veckans gallskrik.
Varför? Jo, jag insåg att jag hade trampat på en spindel. Ja precis, jag, som är livrädd för såna trampade på den. Hysterin kom med lite fördröjning, för jag insåg inte vad sjutton jag hade gjort förrän det gått några sekunder. Hur hemskt som helst! Allt som har mer än fyra ben är riktigt vidrigt. Det gick åt fler ciggaretter än vanligt till första muggen kaffe kan jag lova...

Har ångest som sjutton av och till, men det kan jag bara skylla mig själv för. Men, äh, det här blir nog bra! Varför nojja i förväg menar jag?


Just ja, dörrklockana är numera ur funktion! Nermonterad och ligger fint kvar på byrån i hallen. Nu ska jag bara lägga den på ett bra ställe så jag inte tappar bort den...men eftersom jag är lite seg med sånt så lär den nog ligga där ett tag. Blir så trött på mig själv! Hade jag varit smart skulle jag egentligen göra det nu direkt, istället för att tänka jag gör det när jag är klar, för då har jag garanterat glömt det. Igen.
Ungefär som med mina blommor. De överlevde två veckor i diskhon, när de flyttades därifrån häromdagen tvärdog de. Trist, jag hade ju äntligen kommit ihåg att köpa jord...

Jag vill ha en kamera! Saknar att kunna ta en massa bilder..

Sommar - då ska man sola

Har jag hört............... Dock är det inte det roligaste jag vet, inte blir det något vidare snyggt resultat heller. Faktum är att jag varje år har lite ångest över det (nåja, rätt mycket om jag ska vara ärlig). Jag har liksom förstört min hud, rätt rejält dessvärre. Brun blir jag, men snyggt är det inte...för jag har så fruktansvärt mycket ärr på stora delar av kroppen.
De som känner mig vet om det, men för många andra kan det nog verka märkligt. Tänkte på det idag när jag gick till affären, mycket folk ute och det är över 20 grader ute. Folk har med andra ord inte så mycket kläder på sig. Själv springer jag omkring i jeans och tröja som vanligt...

Jag gör nog samma snart. Kanske.
Får väl se...

Om ingen (dvs nya läsare och de som inte känner mig) har listat ut det ännu så har jag tidigare varit självdestruktiv, dvs gjort mig själv illa. Jag skäms inte vilket många tror, det har jag ingen anledning att göra - det är ju en del av mig. Problemet är att det är inte snyggt i kombination med att vara solbränd....om ni hänger med på vad jag menar? Det är lite fisknätsvarning på det hela, fast zebra kanske passar in bättre.
Ärr och sol hör inte ihop, de flesta vet att man ska undvika direkt solljus. För några år sen var det en sån där sjukt varm sommar och det gick bara inte att gå omkring i kläder, då var jag dessutom utomhus större delen av dagarna så jag kunde inte göra någonting åt det. Tyvärr fick jag då första gången problem med att ärren "svullnar" och får blåsor på sig. Det var värst förra sommaren, så när jag ändå var hos läkaren i annat ärende frågade jag om det här. Fick förklarat att det är för att såren varit djupa och gått igenom alla hudlagren, samt att blåsorna kommer för att huden är så pass tunn över ärren. Kalas, då behövde jag inte fundera mer på det! Men sen sa hon att jag skulle undvika direkt solljus...men det är ju som alla vet rätt omöjligt att undvika.

Hon frågade om jag var tatuerad och om jag hade märkt av några svullnader där? Jag har tatueringar men nope, har inte märkt något. Hon berättade att många har problem med det och att vissa delar av tatueringarna kan svullna...det är helt enkelt för att tatueraren har tatuerat för djupt.

Nervös, men förväntansfull!

Timmarna går inte tillräckligt fort idag.

Något som sällan händer har hänt idag. Sällan är nog fel ord förresten, det är värre än så - men jag har hamnat på bild idag. Jag som skyr kameror med mitt liv, om jag inte har en häst i närheten förstås, då försvinner tid och rum för mig. Dessa vackra djur!
Men nu var det ju ingen häst, utan det var jag. Uj uj.
Lite (ok, underdrift!) nervös var jag allt, sist jag hamnade på bild frivilligt var i en panikartikel i Expressen för två år sen. Det var lite lätt kaosartat, jag var 16 mil hemifrån, intervjuad på tele och strax innan jag åkte hemåt ringde mobilen; en fotograf som hälsade att han stod och väntade på mig på centralen i Malmö. allt det blev rätt hysteriskt kan jag lova...

Idag gick det mycket bättre ;). Kanontrevlig fotograf, som jag misstänker hittar hit.
Så jag säger...Hej och tack! :D

Med tanke på ämnet så hamnade jag på bild i vintras. I stallet. Det var grymt mycket snö, djävulskt halt och så jag med aspieklumpighet. Gissa hur bra det gick? Jag garvade som en tok, kan lova att Mona som höll i kameran också gjorde det ;). Bara för det ska jag lägga ut bilderna här lite senare. Skratt bjuder jag alltid på!

Youtube är bra ibland...

Jag vaknade två i natt, hur onödigt som helst. För det finns inte mycket på tv vid den tiden (som är vettigt att titta på i alla fall), till slut började Nyhetsmorgon på tv4. Tja, bättre än inget! Helt plötsligt började nån prata danska och jag tänkte inte mer på det utan jag fortsatte skörda Hallon (Farmville-besatt som jag är *skrattar*), men sen började människan sjunga...

Jag vet inte riktigt varför, men jag fastnade direkt.
Ett smakprov kommer här...
Leta och lyssna lite, jag tycker han är riktigt riktigt bra!

Sommar?

Jag kom precis på att det är 1 Juni idag. Med andra ord ska det vara sommar nu?
Hörde tidigare idag att solen ska visa sig imorgon och sen ska den stanna här. Men jag litar aldrig på vad som sägs om den svenska sommaren, det blir aldrig som man tänkt... Dock brukar jag ha rätt när det gäller min känsla.

Jag sa i höstas att det skulle bli en extrem vinter. Redan då sa jag att det kommer och bli även en väldigt fin sommar.

Tja, jag hade ju väldigt rätt om vintern i alla fall.
Jag får återkomma till denna frågan i Oktober helt enkelt och utvärdera sommaren.

Dags att krama kudden, god natt på er.

Ïmorgon stryper jag brevbäraren!

Tyvärr är det olagligt men ack så frestande.

För mindre än en timme sen fick jag ett sms, en påminnelse om tid till Psykologen kl. 9.30 imorgon. Märkligt, jag hade inte fått någon kallelse? Nåja, en timme klarar jag av imorgon, mitt schema kan nämligen om jag har otur bli riktigt stressigt. Strax efter det smset kommer ett till. En påminnelse om tid till Sjukgymnasten 10.30. VA?! Inte fått någon kallelse om det heller.

Sånt här klarar inte min aspieskalle av.
Så ungefär här blev jag gråtfärdig.

Jag har ingen aning om när jag är hemma....och jag har boendestöd halv fyra. Har jag otur ska jag dessutom hinna klämma in en annan händelse mitt i allt detta. Oj oj oj. Det här blir intressant. Glömde, dessutom ska jag vara tillgänglig i telefon haha - intressaaaaant! Tur den "bara" är avstängd två timmar (max..) på förmiddagen...dvs när jag är på habiliteringen.

Det ser ut som ett tredje världskrig här hemma, mådde inte så bra i helgen så jag har inte ansträngt mig med något mer än att typ diska (fy på mig, alltså har jag inte följt schemat, inte b ra). Jag har väääääldigt ont om tid imorgon så detta innebär att jag måste städa utav bara helsike nu ikväll.

Nu när jag tänker efter, så hinner jag faktiskt inte strypa brevbärare.


Liten uppdatering bara några minuter efter det att jag publicerade detta

Jag blev uppringd och det jag eventuellt skulle hinna klämma in blir på Torsdag istället. Gissa hur lycklig jag blev? Då ska det dessutom bli fint väder.... ;)

En kär vän är tillbaka

Nu ljög jag, riktigt ordentligt!
Igår hade jag lite ont i ryggen, jag har ju en sån som krånglar lite då och då. I morse var det värre, nu är jag precis hemkommen från Apoteket - smärtstillande inhandlat. Jag har ont, riktigt ordentligt ont.
Jag har konstaterat att det nog behövs en röntgen trots allt, för att se hur det egentligen ser ut. De som behandlat hitentills säger klasklart Diskbråck och jag måste faktiskt hålla med om det. Så nu har jag bestämt mig för att jag Ska söka hjälp igen.
Jag ska bara ta tag i det....vilket inte är min starka sida. Jag har ju lite problem med att få saker gjorda om man säger så :/. Ett bra exempel på det är mina blommor - de står fortfarande i diskhon. Av den enkla anledningen att jag fortfarande inte har fått hem någon jord. Frågan är ju varför jag inte köpte det när jag ändå var nere i byn precis? Bra fråga, jag har dessvärre inget bra svar på det idag (heller).

Jag har varit lite off här på bloggen de sista dagarna, men det ska bli ändring på det nu.

I förmiddags pratade jag med min handläggare på FK, ville kolla så mitt intyg kommit in. Det hade det Inte...gah! Sånt här får jag ångest över. Ska ringa på Torsdag igen för att kolladå, min läkare jobbar bara halva veckor så det är inte säkert att han har hunnit med det.
Handläggaren berättade att hon hade skickat kallelse till mig för möte som vi planerat (hon ska hjälpa mig fylla i ansökan, annars får jag aldrig det gjort)...det har inte kommit fram. Tur jag ringde henne! När detta är klart börjar ångestveckorna innan jag har ett beslut i min hand, det är lika vidrigt varje gång :(.

Natten till igår blev jag väck IGEN av att någon var på dörren. Jag är dock ganska säker på att jag vet vem det är nu och om jag kommer på h*n med att hålla på så här tar det hus i helsike kan jag lova. En arg Jenny kan bli väldigt väldigt otrevlig...........