Jag hade ett liv...sen skaffade jag Farmville

Jag tror att alla som är medlemmar på Facebook någon gång har varit inne och spelat, dessvärre (?) fastnar de flesta ganska fort. Det gjorde jag. Jag började i slutet av förra sommaren och nu har jag kommit så långt i mitt farmande att jag inte ens kan gå upp en Level till... Men jag kan starta eller gå med i andras jobb, samlar ägg, klappar på hundar (och matar dom med godis så de lär sig en massa trix), försöker få ihop ett gäng samlingar och sist men inte minst kan jag samla stjärnor och få Masteryskyltar! Det är det som är mitt mål nu och jag vete fan hur det här ska gå. Jag har nämligen inte så mycket kvar. Vad ska jag göra sen?
HA! Jag hittade idag en länk till Farmville 2 ;) *asg*

Det är vansinnigt kul! Men det tar rätt mycket tid, och många dagar planeras kring detta...
Hinner jag åka dit och dit, trots att jag ska skörda om en timme? Eller hinner min paprika ruttna? Det är stora allvarliga funderingar det här. Oj oj.

Idag har jag och Lina i-landsproblem. Jag ringde henne när jag var på väg hem från affären och ååååh vad vi är irriterade! Varför? Jo för att det är svårt att skörda bland annat tomater, vindruvor och sist men inte minst - sockerrör. Detta av den enkla anledningen för att de växer på höjden.

Om 10 timmar är mitt gröna thé klart. Jag är glad över att jag inte är som jag var en period (och jag är INTE ensam om det *skrattar*) och ställde helt enkelt klockan och gick upp för att skörda i tid...

Det finns bloggar, och så finns det bloggar...

Jag fick ett tips av Lina tidigare idag om en ny blogg. Egentligen vet jag inte riktigt vad jag ska tycka om den, men jag ska villigt erkänna att jag med jämna mellanrum skrattar så tårarna sprutar.

Fast det kanske bara är jag som har lite udda humor?
Jag tycker det är vansinnigt roligt när man driver med de här fjortisbloggarna.



PS: Nej, jag som Aspie är inte farlig idag heller! *imponerad*

En stor händelse igår

Ja det var inte utan att man blev lite rörd.

Zizzo fångade en fluga! OCH åt upp den!
Börjar min 3-åriga katt bli stor? ;)

Det tog inte lång tid...

Okej, ett litet klargörande.
NEJ, bara för att man har Asperger är man inte farlig. "Vi" springer inte omkring och mördar människor, vi är helt vanliga människor.

Idag är jag förbannat glad över att jag har kommentargranskning innan någonting publiceras! Det är väldigt lockande att stänga av mobilen också, för jag vill inte ha fler idiotiska kommentarer och frågor.

Inget paket längre!

Kom på att jag inte har uppdaterat läget kring min hand, som fick sig en omgång av ett strykjärn för två veckor sen.

Det går framåt! Hyfsat i alla fall... Jag har fortfarande en del sår, men de är inte så djupa längre. Dessvärre ploppar det upp små sår då och då när jag tappar mer hud, då det tyvärr är en del till som ska ramla av. Aj aj vad det svider då... Men jag är glad, för jag kan både duscha och diska numera utan att det gör så förbaskat ont. Skönt!

Inget bandage sen en vecka tillbaka :). Det går åt mycket fet salva i detta huset i ett försök att hålla den nya huden mjuk (den är ju vääääldigt skör), men eftersom det värsta sitter över handleden så kan jag kleta på hur mycket som helst - det spricker när jag rör handleden i alla fall. Men men, löser sig :).

Dessvärre tror jag det tar ett tag innan allt är läkt, men det gör mig ingenting egentligen. Det enda som jag irriterar mig på är att det förmodligen blir ett sjujäkla stort ärr! Som om jag inte hade tillräckligt av den varan menar jag...?

Vilket väder!

Usch usch! Jag visste att det kunde bli regn idag, dock hade jag inte räknat med ett så HÄR dåligt väder. Helt sjukt vad det regnar och blåser! Och som om det inte vore nog började det åska...rejält... Tårarna var inte långt borta när strömmen försvann, minns med fasa ovädret för 15 år sen (minst!) när vi var i sommarstugan utanför Kalmar. Hua, sen den händelsen är jag rädd för åskan är så nära/precis ovanför huset.
Är det en bit bort är jag inte rädd alls, tvärtom, då tycker jag det är riktigt mysigt :).

Jag hade andra planer idag, som en långdag i stallet, men jag ger mig INTE ut och går så lång och öppen väg i det här vädret. Aldrig i livet! Så det får vänta tills imorgon.

Från svart till vitt

På bara några minuter. Utan anledning (nästan iaf..).

Vet ni vad? Jag är så innerligt trött på dessa skiftningar, det är fruktansvärt jobbigt och tar mer än vad man kan tro på krafterna... Jag var för ett ögonblick glad över min nya medicin - den tog bort ALLA känslor. Och då menar jag verkligen Alla. Jag var rätt sur över det då, jag kände ju inte ens glädje och DET är inte roligt kan jag lova. Men nu, nej, det är som vanligt. När något fungerar bra på mig så säger kroppen - nu ska vi motarbeta och så tar vi bort effekten!
Typiskt AS, men förbannat irriterande.

Så, vad är nästa steg?



PS; Jag har börjat nattvandra igen. Spännande...eller inte...