Inside the mind of an Asperger

Skjut mig!

2012-02-14T18:34:00.000+01:00

Gissar på att det är mest humant? Funderar allvarligt på att åka till akuten och bli nerdrogad så jag slipper ha såhär ont. Usch! Det är hemskt!

Jag hade boendestöd i förmiddags och efter lunchen så fick jag nog och ringde snyftandes till medicinmottagningen. Det verkade (om jag förstod rätt) som om alla prover inte var riktigt klara, men jag fick ett telefonnummer och order om att ringa Reumatologen direkt imorgon bitti. Sköterskan jag pratade med sa att jag uppenbarligen behövde hjälp...no shit.Tackade så hemskt mycket för hjälpen och lovade att jag skulle ringa tillbaka imorgon. Jag får nog ställa klockan på 06.00 imorgon, så jag hinner få i mig smärtstillande, på något sätt komma ur sängen och dricka kaffe så jag är tillräckligt trevlig innan jag kan ringa två timmar senare... Frågan är ju bara vad jag ska kunna få hjälp med, jag tål inget smärtstillande. Nåja, får se vad dom säger :).

Det är helskumt det här. Till och med huden är påverkad, ingen känsel, eller hur jag nu ska förklara det... Obehagligt är det i alla fall!

Till salu eller för omplacering!

2012-02-12T13:41:00.000+01:00

Det är med sorg i hjärtat som jag måste göra mig av med mina vänner.
Dom är många och jag kan inte ta hand om dom längre!

Dammråttorna är av varierande storlek och färg.
För omgående leverans! Jag bjuder på frakten.

Apoteket och upphittad kallelse

2012-02-11T15:04:00.001+01:00

Som en riktig pensionär var jag på Apoteket när de öppnade kl 9 i morse. Jag var i akut behov av medicin (tack pappa! för pengarna alltså, det är inte ditt fel att jag är lite småstörd!) och sprang fram, med tretton lager kläder på mig och fulaste mössan någonsin på huvudet. Men skit i det, den är ju varm! Det är ju huvudsaken...jag vet, jag har kass humor.
Vilken medicin ville jag ha? Hehe, bara en, fast jag har den i flera olika doseringar på recept. Vilken av dom jag vill ha är beroende på vad den kostar ;). Jag är helt övertygad över att den människan kan trolla, för det löste sig hur smidigt som helst till slut. Tackade så hemskt mycket för hjälpen och bad om ursäkt för att jag är en besvärlig kund haha. Men det tyckte hon inte alls det att jag var och skrattade, tack för den!

När jag kom hem hade på känn att jag glömt något, typ ett läkarbesök eller nåt annat onödigt... Så jag kollade bland de viktiga papperna på köksbordet. Ha! Jag visste det! Jag ska till Försäkringskassan på Måndag och träffa min handläggare! Blanketter och jag är ingen bra kombination så hon är snäll och hjälper en supernörd som jag med att fylla i dom ;). Denna gången ska jag försöka låta bli och räkna alla hennes lister, eftersom hennes kontor är typ åttakantigt tar det sin lilla tid. Om jag lider av tvångssyndrom? Nejje, tro inte det för guds skull...

När jag tittade närmare i kalendern hade jag minsann redan skrivit upp det där besöket. Men ändå glömt. Jaha ja. I fortsättningen får jag inte glömma och sätta upp såna här papper på kylskåpet. I nuläget hänger där bara en massa kallelser till sjukhuset...blått och fint (?).

Nu i veckan ska jag ansöka om mer boendestöd, känns bra! Vi bestämde det igår, för trots att jag inte har någon diagnos ännu så behöver jag hjälp. Så är det bara.

Snöstorm!

2012-02-09T11:45:00.002+01:00

Ibland är livet på Österlen lite sådär kul... I nordvästra Skåne skiner solen från en klarblå himmel. Här nere kan man knappt röra sig, vägarna är snorhala av snö och det blåser så in i helvete rent ut sagt.

Jag älskar snö! Men nu ska det snart bli vår, snön kunde kommit för två månader sen. Faktiskt.

Nu kom plogbilen körande för tredje gången sen i morse..

Ultraljud gjort

2012-02-08T11:52:00.002+01:00

Har inte orkat uppdatera...

Jag var i alla fall och kollade upp hjärtat i Måndags, det gick hur bra som helst. Läkaren sa att jag hade ett jättefint hjärta! Gissa hur glad jag blev? Sen tittade han lite närmare och mätte kapacitet av någon form som jag inte riktigt förstod. Vänster kammare är lite trött, kan man väl säga.Så det var inte några godkända procent på den mätningen dessvärre..
Sen har jag alldeles för hög vilopuls (låg på 90 när jag suttit/legat ner i 30 min sammalagt). Jo tack, jag vet! Så har det varit sen i November, som mest har vilopulsen legat på 128 och det är riktigt uselt :/ (jag har aldrig haft över 75 i vilopuls tidigare). Så jag ska göra arbetsprov med EKG, för att se om det går att provocera fram ett dåligt mående och på så sätt kunna lista ut vad det är som inte stämmer. Så nu är det och vänta in en till kallelse. Jag är så jäkla trött på all väntan :(.

Väntar nu på provsvaren. Vill veta.
Två veckor sen de togs idag...

Nervös

2012-02-05T14:16:00.004+01:00

Jag är fjantig, urlöjlig. Lite pinsam! Hur svårt ska det vara liksom, ett jävla ultraljud! Imorgon är det dags och jag är så nervös så jag skakar ner i knäna. Jag skakar lite av kylan också, det är ju för fan Antarktis utanför. Bitter? Jag? Absolut inte...

Har pratat med bästa lillebror idag, han är snäll han och lånar ut pengar så jag kan ta mig till sjukhuset imorgon. Själva besöket får jag ta på faktura, för jag har inte en krona över. Jag är luspank, efter elräkning och två miljoner resor, mediciner och läkarbesök sista månaden.
Måste ringa soc på Tisdag, för jag måste hämta ut medicin också. Tur den inte är så dyr i alla fall!

Zizzo har gått och lagt sig, jamar och tycker att jag ska följa efter. Men hallå lille vän, hur mycket är klockan? Man kan inte sova NU. Först måste jag hinna vara lite mer nervös, samt fundera ihop nån smarrig middag (oooorka) och kolla på Wallander ikväll. Den som går ikväll har jag inte sett, tro det eller ej, Wallander-nörd som jag är. I övrigt är det ju bara skidor på tv. Jättekul, verkligen. Varför kan man inte tävla i snöbollskrig istället? Mycket roligare! Pulka i puckel-pist vore en riktigt rolig grej det också! Jag menar, det kan ju inte göra mer än ont?

En massa "dagens"

2012-02-04T17:06:00.001+01:00

Jag blir lite halvgalen på alla dessa dagens-grejer i bloggar.
Vad är det intressanta? Alla har ju samma kläder? Och alla dessa egobilder. Varför envisas folk med att ta kort på sig själva? Hälften av gångerna ser ni inte kloka ut, så ni vet. Den enda som kan kan ta normala bilder på sig själv är Lina. Så det så.

Mina dagens

Outfit Illröd morgonrock. Minns jag inte helt tokigt är trosorna vita, men jag är för lat för att titta efter. ¨

Sämsta Melodifestivalen. Alla dessa jävla skidor på tv´n. Jag bryr mig inte! Tacka vet jag krabbfiske, då får man ju alla fall se lite vågor och roliga kaptener. Hepp! Okej, nivå 117 på Bubble Witch Saga på fejjan är rätt irriterande också.

Bästa Hm. Låt mig fundera........ Kaffe?

Frukost Kaffe, mycket kaffe, lite medicin och Ipren mot min onda kropp.
Mellis (jag kräks på det ordet!) Kaffe
Lunch Kaffe. Ja vadå då, jag glömde bort och äta.
Mellis 2 (jag ska slå ihjäl den som uppfann ordet!) Primperan, mot illamåendet tack vare allt kaffe
Mellis 3 (finns inga ord längre..)När Primperan hjälpt blev jag kaffesugen igen. Dock ett lättåtgärdat i-landsproblem! Plus resten av dagens medicinskörd.
Middag Det blir tonfisksallad. Vem fan orkar laga mat varje dag?
...och ikväll slänger jag förmodligen i mig en bit kladdkaka. Jag måste ju tänka på sockret! Viktiga saker.

Myyycket sömn

2012-02-04T12:34:00.003+01:00

Jösses vad jag har sovit!
Jag hade en rätt jobbig dag igår, dock lättades den upp mycket när jag hade boendestöd. Som vanligt ;). Det är helt galet vilken tur jag har som har alla dessa fantastiska människor omkring mig!

Jag fick lite ny ork och bytte sängkläder, finns det något skönare än att gå och lägga sig då? Nope. Sen var det dags för hockey, men stängde faktiskt av (!!) den för jag var för trött för att koncentrera mig. Ringde och pratade med mamma i några minuter och sen slocknade jag på soffan. Vaknade halv fem, raglade iväg till sängen, puttade undan en lite småsur Zizzo som redan låg där och sov så jag också fick plats, somnade om och vaknade halv nio. Underbart!

När jag fått i mig morgonkaffet och bäddat krälade Zizzo upp där igen, han sover fortfarande. Det är lockande att följa efter för jag är fortfarande jättetrött, men det förstör hela dagen så det hoppar jag över. På dagen är man vaken och på natten sover man, så är det bara.

:(

2012-02-02T11:49:00.002+01:00

Jag vet att jag hänger upp mig på saker. I detta fallet om jag är sjuk eller inte. Eller ja att jag är sjuk är ju redan klart, men vad det är som är fel....det får tiden utvisa.
Jag är lika glad som vanligt, utåt sett. Inombords gråter jag. Det är skitjobbigt rent ut sagt att gå i ovisshet, jag vill veta NU, inte nästa vecka.

Snart är det Måndag. Jag blir tårögd bara jag tänker på det, vad kommer det att visa?

Den där starka Jenny som alla brukar tala om...är borta.
Vilket jag känner mig förbannat dum över, men nån gång måste även jag få krypa ihop och bli en grå liten mus. Faktiskt. Det var väldigt skönt att vara på psyk i Måndags, snacka om lägligt. Jag lovade att ringa läkaren så fort jag fått besked på SLE-proverna, en gråtande Jenny i telefonen var det ingen fara med...

Jag gör allt för att försöka få tiden att gå så det känns som om jag slipper vänta, men hur lätt är det när jag knappt orkar röra mig? Tiden går ännu långsammare. Drygt...

Nåja, snön kom igår i alla fall.
Så det är i alla fall ljust ute.

Förlåt

2012-01-29T20:35:00.004+01:00

Jag har så vansinnigt dåligt samvete. För att jag inte är så social som jag brukar vara.
Jag puttar inte undan mina vänner, inte medvetet i alla fall.

Jag brukar vara noga med att bry mig om andra, sån är jag som person.
Jag vill att alla ska må bra, ha ett bra liv och vara lyckliga! Det finns inget finare än glada vänner, och mina vänner förtjänar det allra bästa!

Men just nu fokuserar jag på mig själv, tyvärr måste jag det. Även om jag inte vill det i denna utsträckningen så har jag inte mycket att välja på. Livet är lite jobbigt för tillfället. Bara en sån sak som att komma upp ur sängen på morgnarna är ett stort projekt. Inte så att jag inte vaknar, utan att just komma UPP ur sängen. Kroppen är inte pigg, den skriker varje dag. Jag tror att den också är trött på att vara sjuk...

Så Förlåt. För att jag för tillfället är en usel vän :(.

Jag vill inte vara sjuk! :'(

2012-01-29T20:11:00.002+01:00

Jag känner mig som en tjurig 3-åring, men jag kan inte hjälpa det.

Idag har jag haft extremt jobbig huvudvärk och näsblod ett par gånger av nån konstig anledning (är inte förkyld). Om det råkar vara en farlig kombination har jag faktiskt ingen aning om, jag har nämligen vägrat ringa sjukvårdsupplysningen och fråga. Jag är bara så in i helvetes less på att vara sjuk!

När jag satt och grät som mest över detta i eftermiddags fick jag för mig och kolla hur många gånger jag träffat läkare/besökt vårdcentral/sjukhus sista året. 32 gånger. Antalet gånger jag har haft kontakt med läkare per telefon har jag inte räknat med, eller gångerna jag bara har varit på provtagning.

Jag är less, så in i helvetes less.
"Jag är nästan aldrig sjuk".
Dom orden kan jag få äta upp nu :'(.

Imorgon ska jag till psyk. Till den bästa och mänskligaste psykiater jag någonsin har träffat. Ett välbehövligt besök som situationen ser ut nu :'(.

Jag vet att jag bara har gnällt här de sista veckorna. Det struntar jag i. Jag vill gnälla, jag behöver gnälla av mig. Jag behöver gråta. Jag vill dela med mig...

Och framförallt; Jag vill inte vara sjuk!
Jag har glömt bort hur det känns att andas ordentligt. Jag har glömt bort hur det känns att röra sig utan att hjärtat slår som tusan och det känns som om det ska hoppa ut ur bröstet. Jag vill veta hur det känns att inte ha ont någonstans. Jag vill veta hur det känns att vara pigg...

Jag förtjänar faktiskt inte det här :'(.

Tur jag har lurvtrollet...

Ultraljud

2012-01-27T18:48:00.000+01:00

Idag fick jag en kallelse från sjukhuset om att jag ska dit för att få gjort ett ultraljud på hjärtat. Gissa hur nervös jag blev? :/ Har fått reda på att det förmodligen är för att kolla så jag inte har fått hjärnsäcksinflammation, vilket är en del av SLE-utredningen.

Blärk. Håll tummarna för mig 6:e Februari....

Tömd på blod och blåmärken

2012-01-26T13:38:00.001+01:00

Jag orkade inte uppdatera igår, var så jäkla trött....men diskat har jag fått gjort i alla fall.

I Tisdags var det dags för akuten igen, det blev två rundor eftersom jag inte ville bli inlagd över natten. Jag blir nämligen knepig i huvudet av det, inte så lite heller. Ystad var ett fint exempel på det, jag bröt ihop fullständigt. I vilket fall som så skulle jag tillbaka för provtagning. Jag fick en hög (bokstavligt talat) remisser och papper av sköterskan som jag tog med mig till provtagningen och när jag satt där kunde jag inte låta bli och räkna rören efter hand som de fylldes. Snacka om grundlig utredning, det slutade med 18 stycken. Personalen skämtade och sa att det liknade en blodcentral ;). Sen var det dags för plåster. Problemet var ju bara det att jag fått blodförtunnande dagen innan, så det slutade med att de fick bandagera istället. Med tanke på den sprutan ser min mage blå och misshandlad ut nu....armvecken också för den delen, är stucken i båda. Det är nu man ska ha långärmad tröja på sig för att folk och fä inte ska få något att prata om ;).

Gick iväg till cafeterian för lite fika, det skulle ta en timme innan de akuta proverna var klara så istället för att sitta och glo på akuten tyckte de att jag skulle äta något för det kunde ta tid innan jag fick träffa en läkare sen. Till slut hamnade jag i alla fall där och de kom och pratade med mig hela tiden för att hålla koll så jag mådde någorlunda okej, fick kaffe och hade det riktigt bra. Kände mig nästan inte sjuk haha. Faktum är att jag andades lite bättre, vilket innebär att jag förmodligen haft småproppar i lungan som de först misstänkte.
Läkarna diskuterade lite kring mig och till slut fick jag veta att de akuta proverna inte var alarmerande. Något förhöjda, men mina inre organ var inte inflammerade så jag fick gå hem. Puh. Resterande (de viktiga som JAG vill ha reda på) kan ta upp till två veckor innan jag får svar på. Det blir många nervösa veckor för min del :(. Blir jag sämre innan dess ska jag in igen, läkaren gissade på att jag i så fall får fler småproppar och får då sprutor som jag får ta själv här hemma.

Måste rikta ett stort TACK till personalen på närakuten och all annan personal jag har fått träffa på Simrihamns sjukhus sista dagarna. Jag har blivit helt fantastiskt bra bemött!

Just ja. En sak som också hände i Tisdags är jag fortfarande jävligt upprörd över. En av mina grannar gick hårt in för att göra oss andra bostadslösa. Gubbjävel! Så ett litet tips till er andra; bli inte stupfull och somna ifrån både ugn och spis. Det kan sluta med att brandkår och polis kommer på besök. Samt väldigt irriterande grannar...

Det kan vara värre än jag trodde...

2012-01-23T20:25:00.004+01:00

I eftermiddags hade jag en tid hos läkare på vårdcentralen som ordnades i Fredags. Där togs prover och ekg, sen blev jag noga genomgången av två läkare. Det slutade med en akutremiss i handen till Akuten. Igen.

Väl där träffade jag en kanontrevlig läkare som verkligen tog mig på allvar och undersökte mig från topp till tå. Jag fick inte riktigt ihop alla frågor han ställde, men jag svarade Ja på det mesta. Samtidigt snurrade tankarna, vad sjutton är på gång? Lungröntgen gjordes, nytt ekg togs och fler prover togs. Läkaren ville att jag skulle stanna över natten, men jag sa att jag hellre kom tillbaka imorgon... Helt okej för honom. Anledningen till att jag ville hem till min älskade katt var att jag blev lite knäckt över hans ord. "Jag skulle bli förvånad om du INTE har SLE".

Utredning påbörjas imorgon, med två miljoner prover........

:'(

Eventuellt har jag småproppar i lungorna, så jag fick en spruta med blodförtunnande i magen också. Så den lär vara blå och fin imorgon.

Nu blir det utredning!

2012-01-20T09:18:00.000+01:00

Idag hade jag telefontid med läkaren angående mina lungor och mående. Bricanylet hjälper mig, men bara för stunden. Grymt irriterande... Jag har mått så här sen November, det är väldigt länge! Han tyckte att nu får det liksom räcka, det blir en ordentlig utredning på mig. Äntligen. Så jag ska träffa en ny läkare på Måndag eftermiddag, gissa om jag längtar?

Lasse Anrell, visst är det bara och hoppa?

2012-01-18T11:42:00.001+01:00

Livet med psoriasis...

2012-01-17T13:41:00.000+01:00

Det är ingen dans på rosor, dansa är dessutom omöjligt om man inte har några fötter som är fungerande. Vissa dagar känns det dock som om man går på rosor.

Ena dagen kan man må bra. För att nästa dag knappt kunna gå. En dag kanske det kliar lite extra i händerna eller på fötterna och då vet man, att dagen efter har det blossat upp. Helt fri från det blir jag aldrig, trots behandling. Det är oerhört frustrerande och sätter käppar i hjulet. Bokstavligt talat. För vissa dagar går det inte ens och cykla. Då krävs det planering. Duscha? Vilket skämt, tårarna sprutar när fötterna hamnar i varmvatten..

Jag vet inte varför det blossat upp nu, jag har inte stressat extra mycket. Det har varit ganska lugnt hur länge som helst? Märkligt och jag hittar ingen förklaring på det. Det enda jag vet är att jag för tillfället inte kan ha på mig strumpor, inte ens duodermplattorna fastnar... På hälen, under foten och mellan/bakom tårna är det stora sprickor. Herregud vad ont det gör. Ipren stillar det lite, men jag måste ju ändå ta några fotsteg per dag. Trots att jag inte vill.

Grattis Roffe!

2012-01-16T22:43:00.002+01:00

Wihooo! Snacka om att rätt människa vann Jerringpriset ikväll!
Sitter här i soffan och är lite lätt tårögd...helt fantastiskt!

Nya rutiner!

2012-01-12T11:24:00.001+01:00

Läskigt, men nu måste jag ändra runt lite i mitt schema, annars blir det tokigt igen. Jag har bland annat nya medicintider och de måste skrivas in, för de ska tas vid samma tid varje dag. Lätt att glömma bort :).

Jag har även fått för mig att jag ska skriva matsedel, så jag slipper fundera på vad jag ska äta varje dag. Jag har ju beslutsångest till tusen, så varför inte plocka bort en jobbig sak till? Men det ska jag sätta mig med imorgon, för idag hinner jag inte. Har tvättstugan i eftermiddag, hur det nu ska gå till. Risken finns att jag blåser bort alternativt drunknar på vägen dit...var tog vintern vägen?

SUCK

2012-01-11T16:08:00.000+01:00

Man kan bete sig illa, bädda ner sig med sin bekväma offerkofta. Tycka synd om sig själv. Få alla andra att tycka synd om sig. Vägra se någon ljuspunkt. Hittas det en ljuspunkt så NEJ nej, vi måste hitta något negativt så det försvinner. Det blir bäst så. Tycka synd om.

Jag har helt enkelt rensat på min vännerlista på facebook. SKÖNT! Jag är så förbannat trött på gnäll (vilket jag inte är ensam om!). Fast det är klart, när jag sen inte kan försvara mig så kan man ju håna lite till, både här och där. Visst, för all del, gör det. Det är inte jag som ser dum ut :).

Btw, Bricanyl är finfina grejer det! Jag fick åka till läkaren igår igen och visa upp mina lungor som inte alls mår bra, nu ska jag använda Bricanyl i två veckor och sen ska vi höras av igen. Men jag måste säga att det känns rätt skönt att kunna andas hyfsat igen ;).

Mums, sa Zizzo

2012-01-09T11:48:00.000+01:00

Min kära katt äter inte fisk, räkor eller nåt annat som kan få vilken katt som helst att rulla runt och spela död för att få en mumsbit av. Nejdå, han gillar kladdkaka...

Microkola

2012-01-04T20:41:00.001+01:00

Det är fina grejer det! Går dessutom löjligt snabbt att göra.
Så kom jag ihåg det i alla fall!

I receptet stod det att man skulle göra det i något som klarade av att vara i en micro. Så långt hängde jag med. Men tydligen funkar det inget vidare i en plastburk...trots att den skulle klara av det. Ruttet. Jag tror jag ska stämma IKEA.

Nyårslöften

2012-01-03T13:37:00.001+01:00

Såna där fjantiga saker som man inte lyckas hålla ändå, men jag ska göra ett försök.

En sak som är simpel för många andra, men inte för mig.
Jag ska äta två gånger per dag istället för (oftast) bara en.

Jag har planerat att bli av med de sista 14 kilona jag lagt på mig av medicinen, som jag ju nu har slutat med. Det kan bli lite svårt med det (eller i alla fall ta lite längre tid), för det krävs liksom att mina lungor blir friska. Och det är de ju inte direkt, om man säger så...

Snälla någon, gör mig frisk! Jag är så otroligt trött på detta :'(.

Nytt år!

2012-01-01T12:35:00.001+01:00

Vi hade en mycket trevlig kväll igår, så länge som jag var med dvs.... Vid niotiden insåg jag att jag pratat lite för mycket och det gjorde riktigt riktigt ont att andas och det värkte långt ner i ryggen (vill någon byta lungor med mig?). Så jag la mig på sängen för att lugna ner mig. När jag vaknade? Klockan 23:54! Hoppsan... Nåja, kvällen tog inte slut där, jag kröp ner i sängen vid 3-tiden igen och vaknade halv elva. Hoppsan, igen. Jag är inte så trött i huvudet, det är istället kroppen som känner för att ge upp. Helt galet trött...nu vill jag faktiskt bli frisk...

TACK till alla som inte smäller raketer igår! Alla ljuslyktor som istället visade sig på himlen var jag väldigt tacksam för, de är dessutom otroligt vackra.

Idag står det kroppkakor på menyn. MUMS!
Imorgon åker jag hem!

När kommer vintern förresten? *suck*

Akuten igen... :(

2011-12-26T21:29:00.000+01:00

Ja när det händer för lite i livet så kan man ju alltid ta och bli dålig igen. Eller så kan man hitta på något roligare, men så var det inte i mitt fall dessvärre.

Igår sen eftermiddag/kväll började min puls öka och hjärtklappningen som kom ett brev på posten, samt att det gjorde lite ont att djupandas. Nåja, det går nog över...trodde jag, igen. Det var likadant i morse, så fort jag rörde mig så kände jag att pulsen bokstavligen rusade och jag insåg att njae, det här var nog inte så bra? Provade och duscha, kanske skulle det hjälpa...återigen hade jag fel. Så jag ringde till jourcentralen här och frågade om de ville kolla upp mig, med tanke på vad som hände sist. Sköterskan sa att de hade skickat mig till akuten i vilket fall som så jag kunde lika gärna åka dit direkt.

Visst. Jag ska bara skörda på Farmville, sen kan jag be pappa köra mig dit. Så det gjorde jag :).

Väl där så blev det lite fart, jag hade arytmi och vilopuls på 128 (!!). Hjärtläkaren satte mig på ekg-övervakning, provtagning och CT av lungorna + en runda med kontrast. Det visade sig att proverna var bra, alltså var det lungorna som strulade igen.

Röntgenplåtarna var inte så roliga... Hjärtläkaren var glad över att där inte var några proppar (tack och lov!), dock fick jag ett mindre roligt besked. Jag har ett nytt elakt virus, denna gången så illa att hjärtsäckarna är inflammerade och det står 2 cm vätska i lungorna :(. Så nu ska jag vila, igen, och får absolut inte anstränga mig. Jag frågade henne hur lång tid det skulle kunna tänkas ta, med tanke på att jag inte blivit riktigt frisk från förra rundan? Jag skulle räkna med lika lång tid till. Jippi.........

Jag stannar i Ängelholm över nyår också, för blir jag det minsta sämre ska jag in igen bums och då blir jag inlagd på vak istället. Här är sjukhuset bara några km bort och Zizzo bor hos föräldrarna om det skulle hända något. Dessutom får jag ju bara ligga och glo på soffan. Igen. Börjar bli löjligt trött på det nu...

Så än en gång har jag tillbringat en halv dag på akuten. Roligare kan man ha!

Härlig julafton

2011-12-25T11:14:00.002+01:00

Jag har visst varit snäll i år också, för jag fick galet många julklappar. Till mångas stora fasa fick jag nya köksknivar. Spännande! Hahaha. Min stackars lillebror ska få valla runt mig på IKEA i veckan, så kan det bli när man får presentkort! Men som sagt, fick massor med fina saker och jag är så glad så.
Jag höll på och skratta ihjäl mig när jag öppnade julklappen från en vän, stämplar med "Like" och "Dislike". Hahaha, jag letar alltid efter gilla-knappen överallt nämligen, facebooknörd? Jag? Nej nej hur kan ni tro nåt sånt.

Det var lilla Julias första jul! Pappa var ute på tomteuppdrag som vanligt och när han kom hem fick hon stooora ögon. Men blev inte alls rädd, verkar lovande inför nästa år ;). I år var det jag och Julia som var tomtar. Min lillebror hävdade att en av oss är tomtar året runt och den andra bara på julafton. Visst måste han mena att det är Julia som alltid är det? ;)

Japp, jag var precis lika trött som jag ser ut. Gissa hur less jag är på att aldrig bli frisk... Halv tio ramlade jag i säng, tror inte det tog tio sekunder innan jag somnade. Kände mig jäkligt dum, men vad sjutton (Jag frågade lite försynt om det var okej om jag hoppade i säng innan jag försvann iaf...). De andra fortsatte fira julafton i alla fall och det verkade som om alla var nöjda med dagen och sina julklappar! *pustar ut*

Pappa eldar i braskaminen, hög mysfaktor på det! Nu ska vi kolla på film. Jägarna 2 står på schemat för dagen!

God Jul

2011-12-24T12:05:00.004+01:00

Önskar jag och mina djur er alla!

Myskatter

2011-12-22T17:19:00.000+01:00

Jag hann knappt innanför dörren hos mina föräldrar innan katterna kom rusande fram till Zizzo som fortfarande var i transportburen. Kärlek!

Jag måste berömma min älskade lilla katt. Det är helt otroligt vilken skillnad det är på honom, sista två åren har det verkligen gått framåt och han är riktigt riktigt social och glad. Det finns inte en enda människa som han inte har charmat, min lilla bebis! Som fyller 5 år i Mars...men en gång min bebis, alltid min bebis ;). Han har precis vaknat och blivit kliad på av en ny människa (och INTE fått panik!) så då måste man tvätta sig. Hua, människobaciller är läskiga saker.

Ida, som är hela 7 år gammal. Hon är helt lyyyyrisk, matte är ju på plats - alltså måste man sova i hennes säng! Igår eftermiddags landade hon på min mage i soffan och sen sov hon där i 1,5 timme. Hög mysfaktor på det! Världens finaste lilla vita prinsessa som aldrig låter. Hon kan nämligen inte jama, har aldrig kunnat och kommer nog aldrig och göra det heller.

Sen Kalle, 3 år. Han kallas även ADHD-katten av en väldigt bra anledning. Jag skaffade honom som sällskap till Zizzo, det slutade med att han fick flytta till föräldrarna. Han är verkligen inte gjord för att ha i lägenhet, knappt i ett hus hahaha. Men attans vad go han är!

Avslöjad

2011-12-15T17:02:00.000+01:00

Nä, om man skulle ta och smaka lite på det lilla glittret som är kvar...

Skit också, hon upptäckte mig...........

Döda katt

2011-12-13T10:21:00.001+01:00

Zizzo har fått för sig att hans livsuppgift är att döda andra katter, gärna de som är utanför fönstret. Vad som sen är i vägen för hans framfart bryr han sig inte mycket om. Förra veckan lyckades han dra bort en massa blad från ena julstjärnan, idag försökte han ha ihjäl den.

Någon som vill ha en billig katt?

Nu ligger han och sover under granen, det nya favoritstället. Med tanke på gran förresten, jag tror det blåser rätt rejält ute för när jag öppnde altandörren för att gå ut och röka så tog det två sekunder innan granen blåst omkull. Ops.

Granen är uppe...

2011-12-10T16:57:00.001+01:00

...och jag vet att det är tidigt. Men eftersom jag åker iväg över julen vill jag hinna njuta lite så den åkte helt enkelt upp idag. Till Zizzos stora glädje. Glitter, matte har ju glitter i den där gröna saken!

Jättekul Zizzo. Verkligen kul.
Eller inte alls.

Han dök ner i jullådan och drog upp det, sen sprang han utav bara helsike. Jag efter i en jäkla fart! Jag vill nämligen inte att han ska svälja 6 cm glitter fler gånger, den gången slutade det tack och lov väl. Men så behöver det ju inte bli nästa gång.

Granen står där den står, glittret får jag lägga lite här och där så jag vet att han inte kommer åt det. I ren frustration över att han inte kom åt det (vilket han gjorde först, så jag fick flytta det..) så började han tugga på granen istället. Inga problem, bara han ger fan i glittret.

Är det fler än jag som har en plastgran som barrar?
Snacka om verklighetstroget...

Mysdag!

2011-12-08T19:15:00.001+01:00

Idag har jag haft besök av söta Julia! Som dessutom blir 6 månader idag :).

Moster har finfina kinder som man kan knipa på! Hennes pappa lyckades även få till en mindre smickrande bild, dvs precis när hon tryckt upp ett finger i min näsa (hon gjorde inga fynd). Den bör inte visas offentligt ;).

Nu är det hockey, till det blir det den sista biten kladdkaka med grädde!

Sorg

2011-12-06T11:42:00.001+01:00

I morse insåg jag att nej, min julstjärna är död.
Min julstjärna som jag skött som ett barn! Den har till och med fått följa med när jag åkt iväg nånstans några dagar, annars kunde den ju ha dött?! Jag vet, jättelöjligt, men det har den fått göra.

Den fick en värdig begravning i alla fall, hamnade i en ica-kasse och sover nu gott i en soptunna.

Den blev 1 år och 4 dagar gammal.
Sov gott lilla blomman!

På köksbordet står det nu istället en.....jävla ljusstake.....
Men Zizzo är glad, det är ju mossa i den. Hemskt spännande om man är katt tydligen...

Mindre mediciner = mår och sover bättre!

2011-12-05T16:11:00.001+01:00

Tro nu inte att jag är emot medicinering, för det är jag inte. Jag äter fortfarande en hel drös mediciner, men i mycket mindre mängd. dessutom har jag trappat ut den ena elakingen, Mirtazapin. Den var bra så länge den hjälpte, men eftersom den inte gjort det sista tiden så tyckte jag och psykiatern att den ska väck. Sagt och gjort, det tog 1½ månad men nu är den helt borta sen en vecka tillbaka. Väldigt skönt! Att jag dessutom gått ner 4 kg sen den började trappas ut är bara ett plus i kanten, jag gick upp 20 kg på två år tack vare den....

Resterande medicin har också dragits ner rejält (de flesta har jag mer än halverat), en av dom tar jag nu dessutom bara vid behov mot sömnen. Jag behöver den inte helt enkelt. Sömn/psykos-medicinen har halverats, vilket har gjort att jag är mer "med" på dagarna. Det blir liksom inte mossigt i skallen (dessutom är jag inte SÅ gammal, så nån mossa vill jag inte ha i livet förutom i ljusstaken till jul!). När jag vaknar på morgonen så är jag "vaken", minns inte riktigt när jag hade det så sist? Många många år sen sist i alla fall... Det har gradvis förbättrats, de sista dagarna har det verkligen märkts. Skönt att slippa vakna på morgonen och inte vilja röra sig, utan istället vakna och vara nyfken på vad dagen ska ge med sig.

En annan medicin har verkligen gjort underverk på mig. Psykiatern ansåg för några månader sen efter diverse tester att jag var djupt deprimerad (vilket jag höll med om...) och satte bums in mig på Venlafaxin (Efexor). Fy fan vilka biverkningar! Jag får fortfarande äta medicin mot illamående varje dag för att överleva dagen, men det är inget farligt och kan tas under väldigt lång tid. Varför har ingen berättat om denna medicinen för mig tidigare? ;) Det är en enorm skillnad!

Nya ångestmedicinen (snäll sådan, inte nån hemsk benzo) funkar också kanon, jag är inte alls lika orolig och ångestfylld som i vanliga fall. Sista två dagarna börjar den rutinen komma igång ordentligt, den ska nämligen tas både morgon och kväll...det tar ett tag innan jag kommer in i nya rutiner så det känns helt okej att det också funkar nu. Tog bara 3 veckor denna gången! Inte illa :).

Min psykiater hade helt enkelt rätt. Jag VAR övermedicinerad och kunde just därför inte sova ordentligt..

Jag är fortfarande trött, men det är nog inte pga medicineringen (är inte alls samma sorts trötthet), utan det är för att jag är sjuk. Vilket jag är vansinnigt trött på faktiskt..

Möte på psyk

2011-12-05T15:19:00.001+01:00

Kom på att jag nog inte har skrivit om mötet vi hade, dvs jag, min psykiater och min handläggare på Försäkringskassan. Jag var galet nervös som vanligt, men det gick (återigen, som vanligt) jättebra. Än en gång kan jag bara konstatera att jag har haft en sjujäkla tur (äntligen) som har så fantastiska människor omkring mig. Nu menar jag inte bara dessa två utan alla!

Vi var alla tre överens om att jag inte är rehabiliteringsbar, att överhuvudtaget ens tänka tanken på att jag ska jobba framöver finns inte. Hoppas nu bara beslutsfattarna tycker likadant, men det återstå att se till våren. Jag har äntligen ett fungerande liv, som funkar tack vare alla mina rutiner. Att bryta dessa kan sluta i en katastrof, vilket ingen av oss vill... Skulle det nu inte gå igenom så är det ganska lugnt ändå, även om det skulle vara skönt att äntligen få svar. Det värsta som händer är att jag måste ha kontakt med Arbetsförmedlingen i 3 månader, får leva på soc lika länge för att sen bli sjukskriven igen.

Helt ärligt förstår jag mig inte på hysterin kring att bli utförsäkrad, det finns ju skyddsnät att ta till ändå. Saker och ting löser sig helt enkelt. Samma sak med all ilska på Alliansen, som enligt folk har förstört sjukförsäkringen. Det var sossarna som la grunden till den, men det verkar folk inte veta eller glömmer bort? Om folk skulle vara intresserade av fakta istället för skvaller så skulle de nog knipa igen...

Men åter till mötet.

Precis som sist bestämde jag och handläggaren att hon ska hjälpa mig med ansökan, för kombinationen jag och blanketter stavas kaos. Det är ju inte så att det bara är en A4-sida som ska fyllas i, det är rena grekiskan för mig. De som känner mig vet att jag inte kan sitta rakt upp och ner och läsa något som är långt, jag tappar fokuseringen direkt och tappar orden. Det enda jag kan läsa så är böcker, dock inte rena faktaböcker. Puh, hjärnan totalstrejkar!

Första advent

2011-11-27T12:33:00.001+01:00

Jag sitter och kurar ihop mig i soffan med katten i knät.
Ute är det full storm med tillhörande ösregn och jag är skraj. Oväder är något av det värsta jag vet, antar att rädslan handlar om att jag vet att man inte kan göra ett skit åt det. Det är bara att gilla läget helt enkelt. Och försöka stå ut.

Hudläkare och Bio

2011-11-25T12:51:00.001+01:00

igår hade jag världens energi, vete tusan vad det kom ifrån. Kanske från järninjektionen i Onsdags? Jag var helt galet pigg i alla fall, har inte varit så pigg sen innan jag låg på sjukhuset.

Nåja.

Dagen började med besök hos hudläkaren och hon sa aj aj aj aj när hon såg mina fötter. Så vi gick in till sköterskan och lyfte upp mig i en trevlig stol så hon kunde kolla lite närmare, ganska fort konstaterade hon att min PPP har spridit sig ännu mer på vänster fot samt att jag börjar få mer utslag uppe på högerfoten + att alla tårna nu är drabbade (trippelsuck). Jag sa som det var, att den behandlingen jag fick sist hjälpte Mycket och Snabbt! Men att jag blev sämre tack vare inläggningen på sjukhuset (det var grymt stressande för mig, på många sätt) och sen dess hade jag haft ont igen.
Eftersom det funkade så bra sist så fortsätter vi med samma behandling.
Sköterskan kände till mig och kliade sig även denna gång i huvudet ett par gånger, det är inte lätt att plåstra om en hel fot kan jag meddela ;). Till och med tårna ska lindas in...en och en. Vi provade en ny produkt som nog kan underlätta en del, en specialgrej som sätts över hälen (svårt att förklara, men kan lägga in en bild). Jag tror att den funkar bättre än plattorna (är samma material), för det blir alltid små ställen där vatten kan komma in när jag duschar och då är det ju liksom lönlöst att ha dom på. Så funkar de bra så skulle jag bara ringa så skrev läkaren ut såna till mig!

Tack gode gud för att jag får omläggningsplattorna på recept så jag slipper betala, för det går åt MÅNGA och de är svindyra. Om man gör av med 2 paket i veckan av varje sort......

Det är otroligt skönt att ha samma läkare och sköterska varje gång som tar hand om mig, de har stenkoll även när jag ringer. Känns mycket tryggt! Vill jag ha hjälp med omläggning nån gång så var jag välkommen att ringa så kunde jag få komma dit direkt. Kanon! Jag tror jag ska göra det lite då och då faktiskt, för trots att jag har lärt mig (det är krångligt som faaasen) så är de ändå proffs på det. För sköterskan tog det en timme att lägga om, gissa hur lång tid det tar för mig då? :/ I detta ingår i och för sig 8 minuter med fötterna fulla med kompresser dränkta i den starkaste cortisonlösningen (aaaaaj), samma sak görs hemma, men ändå. Det tar tiiiid.

Sen hemåt....inom Coop för att köpa glögg. Jag har nämligen hittat en ny favorit. Tindra, sockerfri. Jösses vad god den är! Och billig, så jag köpte några flaskor. Jag är nämligen löjligt svag för glögg och dricker det varenda dag från den dagen det går att få tag på tills det är julafton. Mums!

När jag kom hem såg jag att en granne slängt upp sina ljusstakar i fönstret och då insåg jag att jag minsann också kunde göra det. Så sagt och gjort, en timme senare var det julpyntat i lägenheten! Insåg dock att jag nog inte skulle orka med gardinerna, så det ska jag göra idag istället. Just ja, jag har även köpt nya julstjärnor. Undrar om ICA har lika bra kvalité på sina i år som de var förra året, den ena har jag fortfarande kvar. Och inte blir den mindre direkt....den är enorm!

Kvällen spenderades med en vän, god mat och bio (Twilight Breaking Dawn, såklart!). Vi hade kanontrevligt!! Det var många många år sen jag firade min födelsedag sist, tror jag får göra om det nästa år ;).

Idag är jag så trött så jag knappt orkar fixa kaffe. Ännu mindre orkar jag gå och slänga soporna, så kassen får vackert stå utanför dörren nån dag. Gissa om jag är glad över att jag städade igår, trots att jag enligt schemat ska göra det idag? Finns inte en chans att jag hade orkat med det.

Om en timme har jag boendestöd. Kanske borde jag klä på mig?

Tack!

2011-11-24T15:51:00.001+01:00

För den fina blomman, mamma och pappa!

Sovmaraton & ny medicin

2011-11-23T12:29:00.001+01:00

Puh. Gissa om jag har sovit! Mina sista veckors extremt dåliga sömn tog ut sin rätt.
I förrgår kväll däckade jag på soffan vid 19-tiden på kvällen (och missade hockeyn...), vaknade vid midnatt och kollade lite resultat, sen somnade jag om. Kändes som om jag hade feber. Vaknade vid halv åtta på morgonen och kände mig fortfarande febrig och täppt i näsan. Ringde och avbokade boendestödet för att några minuter senare somna om igen. När jag vaknade var det mörkt ute och klockan visade på 16.14 !!!!!! Trodde ALDRIG jag skulle få sova på natten. Så jag satte igång och bakade lussekatter och fixade glögg. Men jag hade fel, jag somnade runt 22-tiden och vaknade halv åtta i morse. Jag känner mig nästan utvilad ;).

Tyvärr har jag drömt fruktansvärda mardrömmar. De som känner mig vet att jag väldigt väldigt sällan drömmer något (som jag kommer ihåg i alla fall), så jag fick försöka luska ut varför. Så jag gick in och kollade på fass eftersom jag har fått en ny medicin mot min ångest. Där stod att man kan få sömnstörningar, så jag googlade lite också och det verkar vara vanligt med mardrömmar också. Usch. Angående medicinen så hittade jag även svaret på varför jag är täppt i näsan men inte förkyld, det är en vanlig biverkning :).

Idag ska jag få den sista sprutan med järn (förhoppningsvis, håll tummarna) samt ta nya prover och sen ska jag köpa några julklappar. Puh. Ikväll är det hockey igen, sen upp tidigt imorgon för att åka till hudläkaren och visa upp fötterna. De ser för jävliga ut nu! :( Den stressen som inläggningen på sjukhuset innebar var dödens för både fötter och händer. Gissar på att det blir en månads intensivbehandling till, eftersom det gav så bra resultat! Sen hem, för att några timmar senare gå på bio med en vän. Det ser jag verkligen fram emot! :)

Snart advent

2011-11-21T04:51:00.001+01:00

Jag längtar! Äntligen får jag sätta upp mina julgardiner och ljusstakar igen!
Samt dricka en jäkla massa glögg, för det är ju så gott! Jag tänkte dock tjuvstarta och köpa redan imorgon, kan liksom inte låta bli...

Den glöggen jag tycker är överlägset godast är Herrljunga.

I övrigt är jag fortfarande dålig. Ligger mest på soffan och glor på film. Dock har jag kommit på att jag kan gå ganska långt utan att bli sämre, men bara om jag håller ordentligt i cykeln när jag går (får inte cykla) och verkligen koncentrerar mig. Detta kan dock resultera i "Är du döv Jenny?". Jag var så koncentrerad så jag till och med missade att min kontaktperson kallade på mig på ICAs parkering ;).

Imorgon SKA jag köpa lite julklappar. Skulle egentligen gjort det idag men orken fanns inte riktigt till det, jag kände inte heller riktigt för att stå i kö hur länge som helst en Söndag. Det mår jag inte tillräckligt bra för.

Blärk. Kan jag inte bara få bli frisk nån gång?

En annan sak som jag önskar mig är SNÖ!

Lååång dag...

2011-11-15T12:35:00.001+01:00

Gårdagen blev ju, eh, intressant. Några minuter i sju på kvällen råkade jag somna på soffan och missade därför hockeyn jag skulle titta på *SUR*. Vaknade vid elva och sen kunde jag inte somna om. Så jag har varit vaken sen dess och bör försöka hålla mig vaken i 7-8 timmar till. Heja! Vi får väl se hur det går med det... Jag får slänga på en film till helt enkelt. Undrar hur många jag har sett sen i Fredags ;).

Imorgon eftermiddag ska jag till psyk och träffa läkaren. Jag varken vill eller orkar. Men måste. Jag får ta ett tåg så jag är ute i god tid för det är en bit att gå och jag är ju som sagt inte så pigg så det kan ta lite tid (men skulle jag ramla ihop i en hög så är jag ju i alla fall på rätt ställe *skrattar*).
Jag är lite ledsen över att min psoriasis har blossat upp igen, det som hade lugnat ner sig så mycket. Men det är inte heller konstigt att det är ett skov igen, med tanke på all den stress som jag fick utstå förra veckan. Jag ska till hudläkaren nästa vecka så jag tänkte förslå en månads intensivbehandling till, det var ju ett helt otroligt resultat fram tills i Torsdags!

Förresten. Efter allt som hänt sista dagarna så vet jag verkligen vilka som är mina vänner.
Jag är otroligt tacksam för all stöttning, hjälp och telefonsamtal. Ingen nämnd och ingen glömd. Ni vet vilka ni är!

Sen får jag ju inte glömma det viktigaste.
Hipp hipp hurra, världens bästa Mie fyller år idag!!!!!!!!!!!!!

Ge mig min ork tillbaka!

2011-11-14T16:22:00.001+01:00

I förrgår påbörjade jag ett långt blogginlägg om vad som hände förra veckan, eftersom jag får berätta samma sak om och om igen så tänkte jag underlätta lite och skriva om det istället. Men, jag är för trött för det. Så det kommer ut nån gång...kanske ikväll. Kanske.

Idag har jag orkat diska och skala potatis. Ingenting i vanliga fall, men så som jag mår nu så är det allt jag orkar med. Potatisen är till en omelett jag tänkt göra, om jag orkar. Men det måste jag, för jag MÅSTE äta, hur tusan ska jag annars bli frisk? Well, vi får väl se om jag lyssnar på mig själv. Men har inget att välja på antar jag...

Jag är trött, så förbaskat trött. Vetskapen om att jag kan må så här i flera veckor gör mig gråtfärdig. Jag vill ta mina dagliga cykelturer, jag vill sitta och skratta i telefon med mina vänner, jag vill dammsuga (ja, ni läste rätt), jag vill städa mitt förråd, jag vill orka stå och laga mat. Jag vill, vill, VILL!
Men jag kan inte. Och får vackert acceptera det, även om det gör ont.

Sen i Torsdags har jag tillbringat nästan all tid i soffan, med Zizzo sovande bredvid mig eller på mig. I min älskade fleecemorgonrock. Tur pappa har konto på viaplay så jag har ett par hundra filmer och titta på. För såna har det blivit, alldeles för många.

Trött är jag, men ett dåligt leende fick jag i alla fall till!
Lite sliten........

Ett dygn på sjukhus

2011-11-10T21:57:00.005+01:00

Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig......

Igår var jag inte så kaxig kan jag lova. Mådde lite dåligt större delen av dagen och hamnade till slut på vårdcentralen. Väl där hamnade jag efter provtagningar och ekg i en sjuktaxi med destination akutmottagningen, med inläggning på Akutvårdsavdelningen under natten.

Eftersom jag är dödligt trött efter bara 1½ timmes sömn inatt så orkar jag inte berätta om allt utan det får jag göra imorgon. En massa röntgen och grejer, samt en ambulansfärd idag till Lund för extra röntgen, men nu har jag fått komma hem igen.

Diagnos; Propp i lungan (numera borta), vätska i lungsäckarna och virus i kroppen. Som förmodligen är grunden till alltihop. Spännande värre....

Btw, att andas in radioaktivt jod inför en röntgen smakar inte hallon.
Så ni vet.
(hoppas jag slipper göra om det!!)

Nattprat

2011-11-04T08:56:00.002+01:00

Det är ingen som direkt kan säga att jag är tyst av mig, jag pratar på mest hela tiden. Typ.

Igår kväll somnade jag på soffan hos mina föräldrar och sov i nästan 11 timmar. Vällbehövligt efter 1½ veckas ruskigt dåligt sovande. Jag vaknade först av alla idag så jag krälade mig upp för att sätta på kaffe så de skulle slippa träffa på en ilsken eldsprutande drake....

Nåja, jag fick i mig mitt kaffe och då kom mamma ut i köket, fnissande. Jag har pratat i sömnen inatt, inte ett ord eller två utan jag rabblade upp en massa meningar, som tyvärr inte gick att tyda. Himla synd :P. Med tanke på sömn förresten, så har jag en udda grej för mig som har skrämt livet ur många. Jag sover ofta med ögonen öppna. Och nej, jag har aldrig någonsin påstått att jag är som alla andra!

Igår fick jag järn igen och som vanligt gick det hur bra som helst, förutom att det gjorde fruktansvärt ont vid två tillfällen så sköterskan fick avbryta och spruta med koksalt istället. Det är järn i koncentrerad form och det är grymt kärlretande....och det känns kan jag lova. Hua! Zizzo var en ängel i bilen och jamade typ 15 gånger bara på 1½ timme. Duktig skrutt!

Ikväll ska jag på hockey. Oh jääääää! ;)

Malmö åkte på pisk!

2011-11-03T04:27:00.001+01:00

SSK...nej förlåt jag menar Malmö, åkte på pisk idag när de mötte Rögle. Över 11.000 personer på plats i Malmö arena, borde det inte tagga laget rejält? Nja, uppenbarligen inte.

Fniss.

Imorgon är det hemmamatch mot Sundsvall, gissa vem som sitter på läktaren?
Jajamen, jag!

Ännu en sömnlös natt

2011-11-01T03:56:00.001+01:00

Att slå upp de blå halv två på natten är inte alls kul... Jag är jättepigg, men kan ju inte gärna börja fixa och dona i lägenheten. Mina grannar sover (förhoppningsvis).

Jag pratade med min psykiater i eftermiddags som uppföljning efter sista besöket och tog även upp det här med sömnen. Vi konstaterade att det lär ta tid innan kroppen vänjer sig vid att vara (nästan) utan sömnmediciner, så det är bara att stå ut. Jag insåg för flera veckor sen att detta kommer att ta väldigt lång tid... Det fanns annan medicin jag kunde få men jag tackade nej, har jag lyckats dra ner på alla så vill jag inte börja med en ny :). Känns dock bra och veta att det finns medicin som jag kan få, om det skulle krisa.

Lösenord på vift

2011-10-26T14:55:00.000+02:00

Men jippi, vad glad man blir!

Bloggtoppen.se har fått sin databas hackad och finns ute till allmän beskådan. Nu är det kollat och nog fan fanns jag med på listan. Så onödigt! Vad vinner folk på att göra sånt här? Ingenting!

Och nej, jag är inte speciellt glad........

Uppdatering om mina fötter

2011-10-25T13:46:00.000+02:00

Igår var det dags för Hudmottagningen på nytt sjukhus och ny läkare. Aningens nervöst och det var precis att jag tog mig till sjukhuset, jag hade så ont i fötterna och gick så sakta så till och med sniglar hade sprungit för mig.

Jag kom in en kvart före utsatt tid (!!) och hon tog sig en titt på fötter och händer. Jag hade med mig en kopia på journalen från förra sjukhuset som hon läste igenom och blev lite upprörd, den behandlingen jag fått är inte rätt för PPP så det var inte så konstigt att jag inte blivit bättre utan tvärtom sämre.
Så det var bara att börja om på noll..... Helt nya cortisonlösningar och duodermplattor på i princip hela fötterna (jag ser inte klok ut haha). När jag ändå var där skulle sköterskan lägga om fötterna så jag sprang bort till henne. Åh vad jag önskar att jag hade haft en kamera med mig för att föreviga hennes blick, när jag satt där i en stol drygt en meter ovanför golvet och hon fick se hur fötterna såg ut. "Kan du ens gå?" och "Hur ska jag få ihop detta..." gjorde att jag skrattade rätt gott. Det gjorde vi även de resterande 45 minutrarna som det tog att pussla ihop allt också. Vilket jobb!
Ganska fort konstaterade vi att detta är inget jag klarar av själv, så jag får springa iväg till distriktssköterskan och få det omlagt två gånger i veckan istället. Jag ska nämligen ha dessa plattorna på hela tiden i en månad, med förhoppning om att den extrema inflammationen ska lägga sig. Samt att det blir en sorts smärtlindring, jag slipper gå med öppna sår på golv...

Nåja, hon blev klar till slut (tyckte faktiskt synd om henne, inget litet jobb hon gav sig på) och under tiden hade vi i alla fall trevligt. Det brukar vara genomgående när det gäller mig (har jag fått höra mer än en gång), jag är pratsam, har en stor portion humor och är inte så svår att ha och göra med.! :) När jag kom ner och tog på mig strumporna igen insåg jag att...jag kunde gå. Det gjorde inte ont. Alls! Det var flera år sen jag tog ett steg utan smärta sist. Den känslan är obeskrivbar!

Om en månad ska jag tillbaka och sen ska jag på täta kontroller, känns mycket bra. Fick förtroende för läkaren direkt och hon var kanontrevlig.
Det finns en behandling till. En medicin som har mindre trevliga biverkningar och jag tvingas bestämma mig för saker som aldrig går att rätta till. Jag diskuterade detta mycket med läkaren och hon förklarade flera gånger vilka val jag hade. Det är upp till mig, men jag ska absolut inte göra några förhastade beslut. Risken finns att jag inte blir bättre av behandlingen överhuvudtaget, men OM jag blir det så blir jag markant mycket bättre, har jag tur blir jag symtomfri helt och hållet. Men åååh, inget lätt beslut...

Nåja. Ut från sjukhuset och ringde Mari-Louise, en god vän som bor i närheten. Hon hämtade upp mig och så fick vi umgås i några timmar. Hur mysigt som helst! Tack!

Mitt lilla hjärta

2011-10-22T16:47:00.003+02:00

Jag vill ha en symaskin!

2011-10-22T14:13:00.001+02:00

Alla som känner mig dog nog nu....
Men så är det faktiskt.

Jag vill börja sy!

Järnbrist. Igen.

2011-10-22T12:11:00.003+02:00

I Onsdags var jag på vårdcentralen igen för att ta nya prover, det är ett halvår sen sist så vi skulle kolla hur järnvärdena såg ut. Igår förmiddags ringde läkaren mig och jag fick domen; jag har järnbrist. Igen. Eftersom jag mådde så bra av järninjektionerna så ville han ge mig det igen, så det bokade jag in med sköterskan i telefon nån timme senare. Nästa Torsdag sätter det igång igen. Förhoppningsvis behövs det bara 4-5 injektioner denna gången och inte 10 som sist. För värdena var inte katastrofalt dåliga denna gången, men måste ändå fyllas på. Jag hade detta på känn, för jag har blivit lite blek (vilket även mina boendestöd har noterat) och har sista månaden blivit anfådd igen.

Jag har förstört min kropp. Kul. Alla år med ätstörningar har fått kroppen att skrika rätt ut och läkaren tror att jag kommer att behöva fylla på med järn minst en gång om året framöver. Det kan jag stå ut med, bara jag vet varför det blir så här. Förstörd kropp helt enkelt. Punkt.

Jag bokades in hos rätt sköterska, hon är en av få som "bara" behöver sticka mig 1-2 gånger för att sätta en infart. Jag är extremt svårstucken... Dessutom har jag mycket ärrvävnad efter förra omgången och det gör det ju inte direkt lättare. Men men, bara att stå ut! Och jag är inte spruträdd så det ska nog gå bra :).

Mina fd ätstörningar har förstört MYCKET i min kropp, så vad ni än gör, har ni en ätstörning - sök hjälp. Det är inte värt det! Jag får stå ut med en trasig kropp (på många olika sätt, samt medicineras) resten av livet bara på grund av att jag ville bli smal.

Just ja. Jag känner knappt av biverkningar från den nya medicinen längre. Lite illamående bara (men det tar jag medicin för) och så svettas jag som en gris. Men annars; inget. Skönt!!

Världen snurrar

2011-10-15T23:31:00.002+02:00

Ja det snurrar, bokstavligt talat.
Jag vet inte riktigt vad det beror på, men antingen är det på grund av medicinerna jag håller på och trappar ut eller den jag håller på och trappar upp. Jag vill inte kolla på FASS heller för då får man bara en massa inbillningsbiverkningar. Jag får världens yrselattacker hela dagarna och det är ganska läskigt.

Illamåendet är mycket bättre i alla fall, vilket är riktigt skönt!! I övermorgon är det dock dags att öka på dosen igen, får se hur det blir då. Men det ska väl inte bli nån större försämring antar jag, det finns ju redan i kroppen liksom.

Sömnen är åt helvete. På ren svenska. Jag börjar faktiskt fundera på om det var en bra idé att trappa ut alla sömnmedicinerna på en gång, fast jag antar att jag borde ge det någon/några veckor till, så kroppen har en chans att vänja sig vid att inte vara full med piller? Kruxet är ju bara att jag inte sover istället, vilket inte heller är så bra. Men men, antar att det bara är att stå ut?

Btw, snart är det 2 år sen jag slutade med benzo. Heja!

Vilken natt...

2011-10-12T14:35:00.000+02:00

Sova? Vad är det? För en gångs skull var jag trött, men kunde inte somna ändå. Anledningen stavas ZIZZO.

Snacka om att han sov gott...

...till skillnad från mig. Han vägrade flytta sig. När jag puttade bort honom så MORRADE han åt mig. Kattskrälle! Efter ett antal försök, med samma resultat, fick jag inse att detta skulle bli en lite småjobbig natt. Jag skämtar inte om jag säger att jag fick 30 cm att sova på, kroppen mådde inte helt toppen när jag vaknade i morse. Stel? Jag? Närå, tro inte det..............

Nåja, en sak blev ju bra igår i alla fall. Middagen! Inget slår vällagad husmanskost! Så här bjöds det på kålpudding, blev rester så jag behöver inte fundera på vad jag ska äta idag ;).

Cirkuskatt?

2011-10-11T15:46:00.001+02:00

Idag har jag en ganska bra dag. Förutom att jag mår som jag gör...men det är ju övergående.

Tidigare i eftermiddags fick jag äntligen pratat med psykiatern, som förstod problemet med medicin som inte går på högkostnadskortet och skrev ut så det skulle funka ändå. Suveränt! Apoteket hade fått in den beställda medicinen så nu är det bara att börja knapra. Jag är väldigt väldigt nyfiken på hur pass mycket hjälpt jag kommer att bli! När jag ändå var där gick vi igenom min medicinlista och raderade lite, ska jag ändå inte äta dom behöver dom ju inte ta upp en massa plats. En bra sak med detta är också att jag kommer billigt undan. Väldigt billigt undan. Jag kommer inte ens upp i högkostnadskortet på ett år...

När jag kom hem igen kom lilla Zizzo springande. Busdags! Vi har ett litet problem bara (i hans ögon är det dock liknande en världkris), hans tyganka är försvunnen. Igen. Jag kan bara inte hitta den någonstans och jag menar sååå stor är inte lägenheten. Men det är inte så lätt att hitta den heller eftersom jag har en pälsboll springandes kring huvudet helt överlycklig över att matte kryper omkring på golvet i jakt på ankan.

Nåja, den kommer nog fram nån gång.
Hoppas jag verkligen, eftersom jag inte vet var jag kan köpa nya...

Alla som träffar min lilla katt blir glada. Han är fin, superfin! (ja, jag är jättepartisk) Och hjärtat är så enormt stort, det går inte och beskriva hur mycket han betyder för mig. Detta vet han dock om och utnyttjar det ibland, han är inte dum den där ;) (men helt smart är han inte heller, man blir väl som man umgås antar jag? *skyldig*).
Kräsen är han också. En storts mat funkar, resten vägrar han titta på, ännu mindre smaka. Räkor, kyckling, färs...ja allt som vanliga katter tycker om - det ratar han. En lite udda grej äter han dock och jag får hålla hårt i tallriken när jag har bakat kladdkaka. För av någon konstig anledning äter han det mycket gärna...

Men han har en favorit. Som han gör allt för att få äta. Han gör allt jag ber honom om, bara jag håller en sån här i handen.... Whiskas temptation! Sitt och ligg funkar suveränt på kommando, om jag har en sån bit i handen ;). Snart sitter kommandot att gå på bakbenen också :D.

Mår illa...

2011-10-10T22:57:00.001+02:00

Tyvärr lär det bli en massa gnäll här de närmaste dagarna, för jag är verkligen inte på topp. Jag mår så vansinnigt illa...trots medicin. Det verkar bli till att somna sittande idag, för ligga ner är ingen höjdare kan jag lova. Men ska först prova med en hel drös kuddar i sängen igen, för ryggen tar så mycket stryk av att sitta rakt upp och ner sådär.

Jag upptäckte förresten en trevlig biverkning av den nya medicinen! Som jag i och för sig inte börjat med ännu, men ändå. "Vanlig biverkning; Viktminskning". Tjohoo!!! Resten av biverkningslistan försöker jag dock glömma bort att jag läst........ Förutom att det är vanligt att man gäspar, det tyckte jag faktiskt var lite charmigt. Så, ni som träffar mig...det är inte ni som tråkar ut mig *fniss*.

Jag hoppades på att psykiatern skulle ringa mig idag, men jag antar att det blir dåligt med tid idag så hon gör det imorgon istället. Håll tummarna.

Höst!

2011-10-09T16:49:00.000+02:00

...och efter den kommer vintern ;). Jag längtar! Till skillnad från väldigt många andra...
Hösten är en så otroligt vacker årstid, finns inget vackrare än när alla löv ändrar färg. När jag var i Ängelholm igår såg jag helt galet vackra träd, närmare bestämt rönn. Attans att jag inte hade kameran med mig!

I matväg så gillar jag också hösten. En massa rotfrukter, grytor som kokat några timmar, soppor...åh, det finns så mycket. Sen blir det ju mörkt ute också. Även är jag tvärtemot ganska många andra, jag gillar mörkret! :) Mycket för att min sömn blir mycket bättre eftersom jag är så ljuskänslig.

På tal om sömn och mediciner så håller jag på och trappa ut mina. Lika jobbigt varje gång, jag känner mig som en dåligt urvriden disktrasa... Men det är ju övergående, så jag ska nog stå ut några veckor. Psykiatern skrev ut Primperan till mig och det underlättar en hel del, men det tar ju inte bort allt tyvärr. Men men, det löser sig nog.

Igår kom jag hem från Ängelholm igen. Hade superkul! Resan dit var inte så rolig dock, jag råkade ut för en tågvärd som tyckte att hon var lite bättre än alla andra. Maktbegär tro? Eller så kunde hon inte sitt jobb. Men vilken tur att JAG kan hennes jobb då. Så den fighten vann jag. Ha!

Fick även en ursnygg vinterjacka från min lillebror, tack tack tack!

Så nöjd!!

2011-10-06T17:27:00.002+02:00

Varför var jag nervös inför läkarbesöket idag? Helt onödigt! Hon var ju super!
Hon lyssnade på vartenda ord jag sa och det är jag inte van vid om man säger så... Jag är verkligen nöjd!

Jag fick springa till sjukhuset för jag var försenad (inte mitt fel...) och snudd på hyperventilerade när jag kom innanför dörrarna där. De som känner mig vet att jag får snudd på panik i såna här situationer, jag avskyr att inte vara ute i tid. Läkaren sa dock att det var absolut ingen fara att jag var försenad, det var ju hon också. Jo, men, ja...haha. När vi kom in på rummet sa hon att hon hade läst i journalen om hur jag blivit bemött tidigare och hon hoppades på att jag skulle få ett bättre intryck nu. Det fick jag kan jag lova!!

Men som sagt, det gick bra. Mycket bra faktiskt...
Ganska snabbt konstaterade hon att jag hade en ganska kraftig depression och undrade varför jag inte blivit medicinerad för det? Ja du, bra fråga...jag äter mest sömnmediciner nu... Där kom nästa problem in. Jag är övermedicinerad. Så vi kom fram till att jag ska dra ner på de flesta, förutom att jag ska medicineras mot depression. Det ska bli skönt att bli av med mina, vad jag kallar, tjockismediciner. Kanske lyckas jag gå ner de 20 kilona jag gått upp pga dom...

Jag ska ringa henne om två veckor och så ska vi träffas i mitten av November igen. Känns bra!
Sen ut i höstrusket igen och gå till tåget, mina fötter var döda vid det här laget... Väl hemma så var det Apoteket nästa. Där stötte vi på lite problem, Medicinen jag ska börja med går inte på högkostnadskortet, dock gör den billigare varianten det så hon bad mig ringa läkaren igen och skriva ut det istället. Kanon :).

En sak är jag dock mindre nöjd med idag, det är Skånetrafiken.
De kan räkna med ett riktigt irriterat mail från mig idag, jag är förbannat trött på allt strul nu!

Imorgon ska jag åka till Ängelholm, dags för lite hockey igen.
Alldeles för länge sen sist! :)

Nu räcker det!

2011-10-05T16:25:00.002+02:00

Jag ger upp! Jävla fötter! Pilen säger allt, jag ska visst på uppe på foten också?! Räcker det inte med att jag börjar få blåser på utsidan av fötterna också? Har ju redan på hela hälen! Hela fotsulan! Nästan hela fötterna! Upptäckte detta tidigare idag när jag kände att det kliade uppe på foten. Det kom både en och två tårar. Fan!

Håll tummarna för att nya hudläkaren jag ska till har nån bra mirakelmedicin, annars tänker jag anlita någon med yxa. Som tack för hjälpen kan den få en kopp kaffe, eller två. Krisar det kan jag alltid slänga ihop en kladdkaka eller äppelpaj. Någon frivillig i närheten?

Jag tror det är läge för äppelpaj och tröstäta lite. Det är bakdags, helt enkelt.

Och så ska jag börja nojja, ska till nya psykiatern imorgon.
Nerverna sitter inte riktigt där de ska idag.

Fler såna här dagar, tack!

2011-10-04T19:02:00.002+02:00

Helgen har gått åt till elaka tankar, till elaka människor.
Kan lätt konstatera att den elakaste varelsen som finns, är människan.

...men idag har jag haft en riktigt bra dag!
Inatt sov jag ordentligt för första gången på väldigt länge. Halv sju vaknade jag, pigg. Drack mitt kaffe och sådde lite paprika på farmville, för att sen bara sådär få ett städryck. Så hela lägenheten blev städad, torkat golv, dammtorkat, putade ett fönster, bytte gardiner och plockade bort det (förhoppningsvis) sista ogräset på altanen mm.
Halv elva hade jag boendestöd och köttbullar stod på menyn.
Sen drog jag iväg till affären och sen landade jag i soffan.
Där sitter jag fortfarande ;). Rejält trött.

När jag kom hem från affären och kollade posten så låg där en kallelse till nya hudläkaren. Underbart!

Nu är det hockey...och de som känner mig vet att jag är typ oanträffbardå...

Amputera?

2011-09-27T17:42:00.000+02:00

Desperat? Jag? Nej nej, hur kan ni tro något sånt...

Jag har så ont i mina fötter så jag skulle kunna slå ihjäl någon bara för att slippa det. Förbannade psoriasis! Just nu går jag lite lustigt... På vänster fot går jag på tå, anledningen är att jag har en stor spricka på hälen som går upp så fort jag sätter ner den i marken. På höger fot balanserar jag på utsidan (om någon hajar vad jag menar?), för jag har stora sår på hela hälen, sår + sprickor under och hela vägen upp mot/bakom/mellan tårna. Och PÅ tårna.

I förra veckan fick jag feber och drog iväg till vårdcentralen, upptäckte nämligen att det inte var sterilt var i blåsorna utan det var grönt och blodblandat. Dvs infektion. Väl där träffade jag en supertrevlig läkare som konstaterade att det inte såg så bra ut. No shit ;).
Tog crp för att kolla efter infektion och visst fanns det en sådan, dock inte tillräckligt illa för att få antibiotika. Hade jag tålt mediciner bra hade det inte varit något att prata om, men jag är inte sån utan reagerar alltid kraftigt. Dessutom var det hyfsat normalt högt för att ha en autoimmun sjukdom.Istället fick jag fler salvor (och tog bort en, han idiotförklarade hudläkaren *s*) och det verkar som om det i alla fall tagit bort infektionen. Men såren och sprickorna finns ju kvar...

Han skickade även en remiss till en hudläkare som finns närmare. Mycket närmare. Nu är det bara och hoppas på att h*n är bra! Funderar på om jag ska föreslå att amputera? Känns mest humant just nu. Det är ju inte det lilla skovet jag fått denna gången, det började i slutet av April. Jippi. Eller nåt.

Snart är det jul.
Önskelistan består av presentkort så jag kan köpa nya sängkläder och mattor. Allt är missfärgat (även golvet :/) och förstört av salvorna jag använder.

Svenska hollywoodfruar

2011-09-26T22:26:00.000+02:00

Jag är helnördig och följer varje säsong...
Men i år är det bara för mycket, idag funderade jag på om jag skulle slänga ner tv´n på golvet och sparka sönder den i ren ilska. Anledningen stavas Gunilla Persson. Hur är människan funtad?! Och hennes stackars dotter Erika, som tvingas leva det liv som hennes mamma ville leva en gång...
Stackarn har ingen glöd i ögonen, ser alltid ledsen ut.
Men det hade jag också varit om min mamma hade fått för sig att dra iväg mig när jag var sjuk...

Just ja. Kräks man så beror det inte på nervositet eller sjukdom, nej nej, det är Gud som hoppar in och hjälper till - för då blir man av med slemmet i halsen!

Jag trodde dinosaurierna var utdöda.
Vad fel jag hade, en skräcködla finns kvar.

Vaxpropp

2011-09-16T23:50:00.004+02:00

Jag har ju glömt berätta om vad Zizzo har råkat ut för...
I förra veckan såg han en dag helt plötsligt förstörd ut, när han skakade på huvudet så "kluckade" det i örat. Ni vet sådär som det ibland kan göra om man har glömt använda tops på två månader och man säger "va?" varannan minut?

Veterinären skrattade när vi pratade i telefon och sa att det förmodligen var en vaxpropp och att det inte var så vanligt på katter (men såklart, det är ju mitt djur som drabbas haha). Fick order om att köpa revaxör och droppa i öronen, sen fylla örongången med nån oljebaserat smörja så han själv kunde skaka ut äcklet (ganska fort lärde jag mig att detta gör man i badrummet, med stängd dörr - så man inte behöver städa hela lägenheten).

Det tog några dagar innan han mådde bra och oj vad lättad han var! Och oj vad vi har bråkat. Hur mycket godis det gått åt för att försöka fjäska in mig hos honom för att han överhuvudtaget skulle gå nära mig, ja det vill ni inte veta.

Lite bilder behövs, ska försöka komma ihåg och ladda batteriet imorgon, annars blir det lite svårt.

Dessa jävla tvång!

2011-09-16T23:41:00.002+02:00

Ursäkta språket...

OCD. Tvångshandlingar och tvångsyndrom. Detta går mig på nerverna totalt!
Detta är en av mina diagnoser och jag blir galen i perioder, som nu.

När jag var på Försäkringskassan tidigare i veckan så frågade handläggaren mig lite kring detta och frågade om det var något speciellt när hon kom till folk, som till henne tex. Gissa vilket leende jag fick tillbaka när jag sa att det inte tog 30 sekunder från det vi hälsat tills jag räknat ut hur många lister det fanns i rummet(och de var många!). Lite rubbat, men det är såna småsaker som jag hänger upp mig på...

Under väldigt många år hade jag fått för mig att när jag åkte bil fick jag bara andas en gång mellan varje lyktstolpe. Ibland blir det väldigt långt mellan varje, kan meddela att det blev rätt jobbigt då...

Jag hade boendestöd i eftermiddags och tog upp detta då det för tillfället är grymt jobbigt för mig. jag fick förslaget att de skulle ringa mig varje kväll, om det kanske skulle kunna hjälpa? Jag sa att jag skulle fundera på det, för jag tror inte det skulle hjälpa just nu (är riktigt illa för tillfället) och jag skulle garanterat gå och fjanta omkring ändå.
Jag vet att jag tidigare har berättat här om hur jag fixar med väckarklockan, det är fortfarande jobbigt. Igår tog det över en timme för mig att gå och lägga mig. Detta eftersom jag måste kolla dörrar, fönster mm två miljoner gånger innan jag är säker på att det är stängt och låst. Ofta hinner jag släcka lampan och klia på Zizzo i två minuter, för att sen rusa upp från sängen och kolla igen.

Det är grymt irriterande eftersom jag VET att allt är som det ska.
Det är bara min hjärna som är lite.....störd.

I höst ska jag (äntligen) börja medicineras mot detta, så jag i alla fall har någon som helst koll och kanske lyckas bryta detta. Gissa om jag längtar? Abilify hjälpte mig enormt mycket med detta och jag kände mig nästan normal (wow!), men den kunde jag inte fortsätta med på grund av alla mindre trevliga biverkningar.

Försäkringskassan

2011-09-16T20:57:00.000+02:00

Det är likadant varje gång jag ska dit, mår illa ett dygn i förväg, hyperventilerar och sover uruselt. Helt i onödan. För när jag väl är där får jag träffa världens bästa handläggare, som får mig på bra humör och är en klippa. Jag har haft många handläggare genom åren, men sen några år har jag samma och hon är kanon!

Eftersom jag är så nojjig som jag är så fick jag lite hjälp, en vän mötte upp mig och följde med mig dit. Tack tack, guld värt!

Mötet gick bra. Det tog inte många minuter innan hon sa att någon rehabiliteringsplan för min del är inte aktuellt. Jag har ett fungerande liv nu, en vardag full med viktiga rutiner - dessa ska inte rubbas. För vad som händer då vet alla som känner mig, jag går ner mig fullständigt och så tar det några månader innan jag är pigg och glad igen.

Senare i höst ska vi ha ett möte till tillsammans med min nya psykiater. För nu har jag äntligen fått en sådan och till henne ska jag i början av Oktober. Nervös? Jag? Nej nej, hur kan ni tro det...

Vila i frid

2011-09-07T21:32:00.000+02:00

Det kan inte ha undgått någon att det idag har skett en stor tragedi. Stefan Liv, som har en enorm meritlista, och ingår i KHL-laget Lokomotiv Jaroslavl har idag avlidit i en fruktansvärd olycka. Som stor hockeyfantast har jag fällt många tårar idag...

Stefan lämnade efter sig en fru och två barn. Jag lider med dom, samt övrig släkt och vänner.
Alldeles för många har idag förlorat en man, en pappa... Ett helt lag är utplånat. Finns ingenting kvar. Det är fruktansvärt...

Sverige har förlorat en stor idrottsprofil.

Vila i frid Stefan, tack för allt!

Besök!

2011-09-06T01:02:00.001+02:00

I Torsdags fick jag besök av min syster, hennes sambo och lilla Julia. Hur mysigt som helst! Men som vanligt, så blir jag extremt trött efteråt. Vi åkte omkring lite och jag passade på att få hem lite tyngre/större saker när jag ändå hade bil på plats, perfekt! Kvällen avrundades med pizza, mycket gott :). Vi hade säkert kunnat gå omkring i affärer några timmar till, men mina fötter mådde riktigt dåligt så det tog stopp efter några timmar...

Jag gillar människor, jag kan sitta och prata i timmar och vara hur social som helst (ibland pratar jag nog lite för mycket...). Men jag tar ut mig fullständigt och blir som ett vrak. Helt slut.

Julia verkade trivas bra i mosters knä ;). Hon skulle inte sitta ner, nej nej, hon skulle minsann stå! Vilket resulterade i att hon till slut blev trött och ville sitta ner igen. Lilla sötnosen!

Längtan

2011-08-26T22:52:00.002+02:00

Ja ni vet det där med att längta efter något. Eller hur är den känslan större än någonting annat?
Den känslan som man inte riktigt kan sätta fingret på, för man vet inte riktigt Vad det är man längtar efter.
Varför blir det så ibland? Att man inte vet?
Eller så vet man, men inser det inte?
Kanske är det något som väntar inom kort. Eller så är det något som är precis framför näsan på en?
Ja ni vet förmodligen hur det är, när man letar efter något men hittar inte. När man i själva verket har missat det, bara för att det är så självklart, det finns ju där - där man minst anar det.

Jag längtar och kommer nog att fortsätta med det lång tid framöver.
Kanske för alltid?

Eller, så finns det mitt framför mig trots allt?

Sjukhusbesök

2011-08-26T19:15:00.002+02:00

Igår var det dags för ett läkarbesök, gällande mina ögon.

Först fick jag göra undersökning hos sjuksköterskan och hon sa att jag ser ju riktigt dåligt och hon var lite orolig över hur skadade mina ögon blivit av medicinen. Ja, det var ju precis det jag var rädd för :/.

Ut i väntrummet några minuter för att dropparna i ögonen skulle verka...vilket de inte gjorde utan jag såg istället mycket mycket bättre. Vilket i sig är väldigt märkligt... In till ögonläkaren och där inne var jag i max fem minuter. Det slutade helt enkelt med att hon ställde sig upp och började vifta med armarna och sa att hon kunde absolut inte hjälpa mig. Hon trodde att nerverna nog tagit stryk av medicinen och jag fick (hennes ord) härda ut några månader till.

Okej... Men hon kunde inte lova att det var nerverna som tagit stryk, hon gissade bara. Inte ens säkert att jag skulle bli bra. Okej... Mina torra ögon (som jag har haft sen medicinen, aldrig tidigare..) kunde nog bli bra med ögondroppar 6 gånger per dag i några månader. Kanske.

Men jag hade ju faktiskt 80% syn, det var ju bra!

På den punkten är jag inte överens med henne...

Innan jag gick därifrån fick jag en flaska med ögondroppar. Åh tack, det var precis det jag ville ha ut av besöket.

Eller kanske inte.

Nu sitter jag i soffan, med dålig syn och funderar på vad som egentligen är fel på mina ögon...

Jag vann!

2011-08-22T22:07:00.003+02:00

Idag har det varit en bra dag, en mycket bra dag dessutom!

I månader har jag hoppats, gråtit, varit förbannad, fått lite hopp för att sen ramla ner igen...men nu. Nu har jag äntligen kommit till den punkt dit jag ville. Inte en dag för sent!

Jag jublar. Vilket jag inte är ensam om.

Allt det jag har fått gå igenom och slitit för, det har varit värt allt...

Zizzo hälsar. Han har fått för sig att datorn är hans, bara hans...

Dop!

2011-08-20T22:58:00.002+02:00

Då var det den stora dagen idag, lilla Julias dop!

Den i vanliga fall lugna snälla, tysta bebisen gillade inte alls kyrkan. Hon skrek från den sekunden vi satte fötterna innanför och slutade inte förrän vi var ute igen. Men vad gör det, det är ju hennes dag och vill hon skrika får hon väl göra det ;).

De som känner mig vet att jag är rädd för barn. Hur dumt det än låter. Men man kan typ tappa dom och sånt...känns inget vidare. Så jag håller helt enkelt inte små barn! Tack och lov brukar folk acceptera det. Meeen, idag så tänkte jag att vad fasen...varför inte?!

Jag hann knappt ta henne i famnen innan folk började plocka upp sina kameror hahaha! För detta var ju inget de hade räknat med :D.

Sådär ja, då vet ni hur jag ser ut också!

Sötaste Zizzo!

2011-08-18T15:09:00.002+02:00

Han blev trött och gick och la sig. I mina ögon sett på ett uselt ställe, men han tyckte det var helt suveränt. Det kan dock diskuteras....

Han blev duktigt sur när jag efter 45 minuter lyfte bort honom.

Jag är världens sämsta matte........

Ögonmottagningen nästa vecka!

2011-08-17T15:10:00.003+02:00

Ett besök som är mer än nödvändigt, men som utöver det gör mig hemskt nervös.

Nu har det dragit ut på tiden innan det blivit kollat och jag blev rätt uppgiven när jag fick veta varför det blivit så, ännu ett misstag liksom. Men nu är det dags, så på Torsdag nästa vecka ska jag äntligen få ögonen kollade. Jag ser fram emot det men jag är livrädd för vad jag kommer att få för svar.

Anledningen till detta är att jag ser dåligt på grund av en medicin som jag åt i början av året, vid höjning av dosen så började jag se dåligt. En av de vanligaste biverkningarna, så det kan jag inte säga så mycket om. Problemet är väl att det inte har försvunnit. Visst, det är bättre - jag kan ju läsa på texten på tv´n numera. Men bra, det är det verkligen inte.

Vad händer om det blir bestående?
Det är just det, som jag är livrädd för...

Sommar?

2011-08-11T16:49:00.002+02:00

Det är ju helt galet vad det regnar!

Men eftersom halva sommaren har regnat bort bör vi ju få en vacker höst.

Kanske? Nu ska jag sätta på elementen i alla fall, för jag fryser, i AUGUSTI! (var gick det snett?)

Sömnlöst

2011-08-09T03:35:00.002+02:00

Igår var jag trött, så jag gick och la mig hyfsat tidigt. Vaknade strax innan halv elva och kunde inte somna om...jippi.

Jag älskar sommaren! Men jag hatar verkligen att det är så ljust. Det stör mig otroligt mycket då jag är jättekänslig för det, jag behöver mörker för att bli trött :(. Jag får alltid öka på sömnmedicinerna (4 stycken.....) på sommaren för att överhuvudtaget bli trött så jag äter enorma mängder varenda dag. Vad fick jag för det idag? En jävla timmes sömn. Jag behöver lite mer än så för att orka med! Faktiskt!
Det är inte ett dugg konstigt att jag är trött på dagarna...

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra.

Jag kan inte gärna ringa läkaren och säga att jag behöver hjälp med sömnen. När jag var där sist tittade han förvånat på mig (förståeligt) och sa "jag förstår inte hur du INTE kan bli trött av detta?". Men vi ökade på doserna ändå och effekten funkade, ibland. Men sista veckorna har den inte gjort det. Bara nån natt då och då, men då är jag så trött att jag lätt kan sova 12-14 timmar i sträck.

Nåja. Det är snart vinter och mörkt ute. Då kan jag i alla fall somna.

Sär skrivningar

2011-08-08T12:32:00.003+02:00

Jag är inte den som klagar i första taget, men nu kan jag inte hålla tyst längre.

Jag läser många bloggar varje dag och skriver lite överallt på nätet. Men många gånger öppnar jag inte sidor där jag vet att folk inte kan skriva normalt. Jag har nämligen drabbats av en ny allergi; särskrivningar! Liksom, hur svårt kan det vara och sätta ihop två ord till ett??

En annan sak är när folk använder Stora Bokstäver I Nästan Vartenda Ord De Skriver. Gärna IhopSatta ord också.

Gah!

Så, då har jag gnällt för en stund.
Återkommer lite senare med mer..

Tjuv!

2011-08-06T16:49:00.002+02:00

Jag har mängder med tomater på altanen, så mycket så att plantorna knäckts så jag har fått plocka in en hel del som inte är mogna. Men de mår finfint i skålen i solen...

...eller rättare sagt mådde bra i solen. Zizzo älskar sin leksaksanka, men han har upptäckt att tomater är runda. Och de rullar. Tjoho, en boll!! Nej. Fel Zizzo. Detta har resulterat i att jag hittar tomater lite här och där i lägenheten. Droppen var ändå igår när jag skulle gå och lägga mig, i sängen låg det en grön tomat, med små små bitmärken i. Mina dammråttor är inte så stora så de har utvecklat huggtänder och jag är oskyldig.

För en liten stund sen hittade jag två till under sängen.

Vem den skyldiga är?

Gissa...

Prestationsångest

2011-08-03T21:34:00.002+02:00

Egentligen är det hur löjligt som helst det här. Naturligtvis menar jag prestationsångest. Men det ligger ändå och gnager i bakgrunden...

Jag har under en ganska lång period lyckats ta itu med detta, för jag kan inte leva upp till alla andras krav.

Vad säger då wiki om detta? Jo, följande; "Prestationsångest är ångest som personer kan få i samband med att de förväntas prestera något där andra personer har förväntningar på personen. Det kan vara allt från att hålla tal till att utföra större arbeten. Det är stor risk för prestationsångest när man får en för höga krav på sig vilka man känner att man inte kan leva upp till."

Det stämmer ju finfint in på mig. För gissa vad, prestationsångesten är tillbaka!

Jag vill vara alla till lags, vilket i sig inte är så konstigt. Det vill väl alla? Till en viss del i alla fall. Men det är när det går över styr som det blir lite jobbigt.

Sen är det ingen större hemlighet att jag har stora krav på mig själv. Modell jättestora. Det är något jag har försökt jobba med, men det går inte helt lysande med det. Nu verkar det som om jag får en psykolog till hösten, kanske skulle jag ta och jobba lite med detta`Också... Fast det kan bli för mycket...jag har redan tillräckligt mycket att ta itu med.

Hade tänkt skriva massor nu men datorn krånglar så det är väl lika bra och publicera och fortsätta imorgon......

Ångest, pga en blomma?!

2011-08-01T16:04:00.004+02:00

Min älskade julstjärna får inte plats i fönstret längre! Ångest!
Tänk om den inte överlever? Visserligen har den bara flyttat typ 30 cemtimeter...men ändå liksom.

Den börjar bli rejält stor...

Till Dig

2011-07-25T20:06:00.007+02:00

Detta inlägget är riktat till dig som gjorde en anonym kommentar i Lördags, som inte är publicerad. Först hade jag inte tänkt nämna detta här, men jag ångrade mig...

Eftersom jag tog väldigt illa vid mig så kontaktade jag faktiskt polisen. Det är inte första gången jag blir påhoppad här, men nu fick jag faktiskt nog. Det blev ett ganska långt samtal och jag fick gärna göra en anmälan. Problemet är bara att det inte blir speciellt högt prioriterat.

Jag har fortfarande inte bestämt mig hur jag ska göra, det hänger lite på hur den skyldiga reagerar på detta.

Jag vill ha en förklaring.

Jag vill veta hur denna människa tänker.

Om h*n överhuvudtaget tänker.

Du som skrev så här får gärna göra en kommentar så jag får veta, du har mitt ord på att jag inte lägger ut det så alla kan läsa. Jag vinner ingenting på att göra det, så jag lovar att det inte kommer att ske. Hör du av dig så växer du i mina ögon, att våga be om ursäkt för ett så elakt påstående är starkt. Hör du inte av dig - då är du enbart feg. Hör jag inget är risken väldigt stor att jag gör en anmälan.

Så tragiskt,fruktansvärt...

2011-07-23T11:26:00.003+02:00

Vad är det som händer i vår värld? 91 döda än så länge, de flesta unga människor med hela livet framför sig. Men istället för att fortsätta på livets bana blir de avrättade av en galning, alternativt drunknade de för att de försökte undkomma densamma. Det är helt ofattbart. Naturligtvis får vi inte glömma de som dog inne i Oslo, men det som gör mest ont i mitt hjärta är alla dessa unga människor. Alla de som överlevde, hur kommer deras liv att se ut? Kan man komma över en sån här sak, och bli en hel människa igen? När man har sett något så hemskt?

En terroristhandling. En människa utan vett, empati och galen i största allmänhet. Jag vet inte riktigt hur jag ska försöka beskriva en sån här människa, det finns inte ord som räcker till.

Anders Behring Breivik riskerar 21 års fängelse. Själv anser jag att en sån människa ska aldrig någonsin släppas ut på gatorna igen.

Det finns tusen frågor, men jag gissar på att vi aldrig får svar på alla.

Jag lider verkligen med Norge, det som hänt är så ofattbart.

Det som inte fick hända - har hänt.

Försvunnen katt...

2011-07-14T21:15:00.003+02:00

...njäe, inte riktigt! Men ibland försvinner pälsbollen och kan vara väldigt svår att hitta.
Som idag!

Men efter en stunds letande hittade jag honom...i ryggsäcken.

Ditt engagemang gör skillnad!

2011-07-10T15:58:00.003+02:00

"Nattvandra är att bry sig. Nattvandrare finns där ungdomar är - synlig och kan hjälpa till om det behövs. Du skapar förtroende och trygghet genom att ställa upp för ungdomarna. Vare sig du är förälder, mor- eller farförälder, äldre syskon eller bara vuxen."

Citatet är plockat från nattvandring.nu, en stiftelse som arbetar för ungdomarna i landet och syns ute på gatorna. De finns där som medmänniska och vän, vilket är helt fantastiskt!

Gå in på nattvandring.nu och titta runt, kanske är det något för just Dig? Du behöver inte vara förälder, det räcker med att du är en människa som vill hjälpa, ibland stötta och ibland bara finnas vid någons sida. Kanske ge en kram då och då? Nattvandrarna finns överallt i Sverige och garanterat nära dig också. Grupperna finns bara ett samtal bort!

Nu är det säkert någon som har synpunkter på att jag skriver om detta igen, det händer lite då och då att nattvandrarna slinker in här... Men jag slutar inte, för jag vet vilken otroligt stor skillnad de gör. Så det så! :)

Hur söt får man vara?

2011-07-08T17:58:00.002+02:00

Idag hittade jag äntligen Zizzos anka som varit försvunnen. Igen.

Så här glad blev han när han fick den...

Carema Psykiatri i blåsväder

2011-07-05T13:40:00.005+02:00

Ingen har nog kunnat missa mina tidigare inlägg här under året om Carema, jag har inte alls varit nöjd.

I artiklarna sägs det att det finns tillräckligt med personal.

Men vänta nu lite...det är ju inte det beskedet jag fått från olika människor.

Till och med personalen har sagt till mig vid ett par tillfällen att de vare sig har tillräckligt med personal eller tillräckligt med tider. Till och min fd psykiater var irriterad och sa till mig att han fick ringa mig på sin lunch för att det inte fanns några tider.

En tid försökte jag byta eftersom jag inte kunde den dagen, men fick då surt höra att den tiden fick jag minsann ta för annars kunde jag inte komma dit förrän till hösten. På grund av både personal- och tidsbrist.

Så hur ligger det till?

Egentligen?

http://www.ystadsallehanda.se/skane/article1507312/Psykiatrin-i-sydostra-Skane-nara-kollaps.html

http://www.ystadsallehanda.se/skane/article1507313/Systemfel-av-enorma-matt.html

http://www.ystadsallehanda.se/skane/article1507311/Folk-blir-sjukare-av-det-har-systemet.html

Jag välkomnar en granskning av Carema.
Bara för att jag för tillfället har det ganska bra innebär det inte att jag har släppt det som varit. För jag har blivit vansinnigt dåligt behandlad. Och ensam, det är jag inte.

Min älskade djur!

2011-07-03T21:03:00.002+02:00

Zizzo och Kalle har stenkoll på var drottningen som för stunden var väldigt ilsken är...

...och här har ni henne! Lilla Ida :).

Zizzo och jag tog en tur på gräsmattan också.

Hemma!

2011-07-03T17:52:00.004+02:00

Vi har varit hemma några dagar, men inte landat ordentligt förrän nu.

Eh, jag har inte ens packat upp mina väskor.

Av någon konstig anledning känner jag mig fruktansvärt ensam idag.

Tur jag har Zizzo. Han har varit som ett plåster på mig sen vi kom hem i Torsdags, min lilla älskade lurvboll! Det har inte blivit så mycket gos och kli när vi varit borta så det tar han igen hundra gånger om nu. Inte mig emot, för vem kan motstå att stoppa ner näsan i hans underbara päls?!

Jag har i alla fall haft en ganska bra vecka :).
Det har blivit många timmars kortspel! Och vem är bäst på det? Ja, precis, jag! Ingen slår mig i Skip-Bo, så är det bara! (jo, en gång under veckan..men det har jag försökt förtränga). Vi skulle spela annat också, men fasen vad svårt det är med min aspergerhjärna. Det är ett svinkul spel (minns inte vad det heter bara för det..), men väldigt svårt när jag ska hålla reda på både stegar och triss. På en gång. Tur jag hade Gitte där som hjälpte mig hela tiden...annars hade det nog inte funkat. Tack!

Men, som vanligt, blir det lite jobbigt när jag väl kommer hem igen. Jag trodde jag hade koll på rutinerna och det funkade bra! Tills Fredag kväll..... Så det är bara att börja försöka pussla ihop min vardag igen. Påfrestande, men men.

Just ja. I Torsdags på väg hem fick jag ett telefonsamtal som var mycket intressant. Får se vad som händer nu. Jag fick en fråga och jag svarade ja, för nån gräns på lögner får det faktiskt finnas. Jag talar inte bara för min egen del utan jag pratar för många som är utsätta. Så jag hoppas det blir något av det!

Nöjd!

2011-06-27T19:38:00.002+02:00

Idag har jag haft en riktigt bra dag!

Bara det att solen skiner gör mig glad, jag kräver inte mycket :).

Nästa sak som gör mig glad är att jag har pratat med verksamhetschefen på Carema idag framfört alla mina klagomål. Känns riktigt bra, lättare att ta det i telefon istället för mail. Hon lyssnade på vad jag hade att säga, ett mycket givande samtal med andra ord!

En sak var dock mindre kul med solen.

Gissa om jag har bränt mig?

Mina fina fina katter!

2011-06-23T17:41:00.002+02:00

Lilla Ida sprang emot mig när jag kom hem till föräldrarna igår, lyckan blev total när hon såg att Zizzo var med. Jag hann knappt öppna hans bur innan hon gick fram för att hälsa på honom. Hur söta som helst :).

Och Kalle...galen katt. Jag saknar honom ganska ofta (ja lilla ida också såklart), men den katten kan bara inte vistas i en lägenhet. Som sagt, något galen...

Just nu ligger han och sover i en stol i uterummet. Sötekatten!

Det här med ord...

2011-06-17T17:55:00.002+02:00

Fan vad jag hatar min aspergerhjärna ibland.

Missuppfattningar är en del av min vardag och gissa om det är frustrerande.

Sen trodde jag i och för sig att folk äntligen hade lärt sig att man inte kan prata runt saker med mig, man måste vara rak på sak. Annars förstår jag inte. Så oavsett vad, rakt på tack.

Nu tänker säkert många; Hur svårt ska det vara att förstå?

Jag skulle vilja säga; Vad underbart det vore att förstå!

Jag är vare sig dum eller elak, jag är som jag är.

Ibland blir det skit av alltihop, ibland blir allt hur bra som helst.

Jag menar inget illa, ibland blir det bara så himla fel.

Vilket många gånger gör mig väldigt ledsen...

Jag sårar aldrig någon med vilje, jag är inte sån som människa.

Jag är precis tvärtom!

Alldeles för snäll.

Ibland är livet skit.
Idag är en sån dag.

Bara att ta nya tag imorgon...

Boendestöd ringer mig hela helgen.

Känns tryggt. Det är människor jag litar på.

Väntar och väntar

2011-06-14T15:31:00.003+02:00

Ja det är väl det jag gör nu för tiden.

Mycket kan jag ta, men total ignorans är faktiskt inte okej. Alls!

Frågan är hur jag nu ska gå vidare, för något måste ju hända snart. Många säger media, och visst är det lockande många gånger.

Tur jag har den här lilla sötnosen hemma, djuren är världens bästa medicin för min del. Villkorslös kärlek, finns det något bättre? Nej, det finns det inte...

I förmiddags var det boendestöd på schemat. Dags att laga köttbullar! Tyvärr har min PPP blossat upp sjukt mycket i min högra hand (gissa varför? stressen..!) och det känns inte helt okej att rulla köttbullar i händer med öppna sår. Uäck. Tur det finns engångshandskar.

Puh, mycket tankar. Tankar som jag inte riktigt vet om jag borde ventilera här. Jag har funderat på om jag ska göra bloggen läsbar endast för inbjudna en tid framöver. Pratade med bs om det idag, men jag kom fram till att varför ska jag göra någonting oläsbart när det inte är jag som gör fel?

Just nu gör jag allt för att försöka hålla mig vaken i några timmar till. Jag kunde inte sova inatt, vilket innebär att jag har varit vaken sen igår morse. Gissa hur mossig min skalle är för tillfället?

Vad händer?

2011-06-09T22:27:00.005+02:00

Idag har jag surnat till ordentligt.

Vad sjutton är det som händer?

Varför tar det tid?
Skulle vi inte reda ut allt?

Tydligen inte, det är knäpptyst.

Det irriterar mig. Mycket!

Varje gång datorn skriker till att jag har fått mail hoppar jag två meter upp i soffan. Äntligen! Men nej, inte den gången heller. Utan det är bara ännu ett mail att slänga...

Jag blir fysiskt SJUK av det här. Rejält dessutom! Mina fötter och händer blir inte bättre utan snarare sämre. Stressen triggar igång allt ännu mer, mer för var dag som går. Det är tur att jag har en grymt bra hudläkare 7 mil bort som hjälper mig så gott han kan.

Här har ni resultatet av stressen på ena foten! (inklusive kattpäls)

http://equisense.se/fot3liten.jpg

Tack som fan för att delar av min sommar är förstörd!

Välkommen till världen!

2011-06-08T20:00:00.004+02:00

Idag har min syster och hennes sambo fått sin efterlängtade lilla flicka.

4600 g och 53 cm lång (jösses, hon kan ju nästan gå från BB själv!).

Stort Grattis!

Nu ska jag börja vänja mig vid att jag är moster också.

Känns lite märkligt faktiskt haha.

Du är bäst!

2011-06-06T22:16:00.002+02:00

Nu blev ni allt nyfikna på vem jag menar va?

Det är sällan man träffar på människor som är så genomärliga, kärleksfulla och har ett så otroligt stort hjärta som hon har. Hon är vacker som en dag, både på in- och utsidan.

Ibland busar livet till det lite och det gillar jag verkligen inte. Det är inte rättvist helt enkelt, livet borde vara precis tvärtom - guld och gröna skogar. För det är precis vad hon förtjänar, inget ska vara sämre än så.

Hon är inte bara en fantastisk människa och vän, hon är dessutom en fantastisk mamma. Samt ett stort fan av färgen lila ;).

För att återgå till rubriken.
Gitte, du är bäst! Glöm aldrig det!

Vilken sommardag!

2011-06-04T13:59:00.004+02:00

Hade det gått ut rikslarm gällande en strandad val idag hade ni inte behövt vara oroliga, jag har solat...

Sen sprang jag in och satte på Zizzo selen och ut igen, han älskar att vara ute!! I sele, annars är han fegare än feg. Mitt lilla hjärta!

Gräs är mums...

Som vanligt är bilderna klickbara till större version :).

Himlen har fått en ängel till..

2011-06-01T11:55:00.004+02:00

Idag är det en lite jobbig dag, några tårar har fallit och fler kommer det nog att bli.

Idag får himlen en ängel till, en underbart vacker liten isabelltjej. Jag har under många år till och från haft hand om henne, bland annat när jag arbetstränade.
Jag glömmer aldrig när hon anlände till gården jag bodde på då, en sen sommarkväll. Min första reaktion när jag gick in i lastbilen för att ta henne var; men vad liten hon var! Men otroligt söt! Jag var van vid halvblod på 170+ cm ;).

Jag glömmer aldrig när lilla fröken fick för sig att hon skulle hoppa ur sin box en gång. Jag stod och pratade med stallägaren utanför stallet och vi hörde ett brak...vad sjutton? Jag sneglade in i stallet och där stod Ica - mycket nöjd - på stallgången. Fröken hade hoppat stillastående över boxdörren, ca 125 cm högt. Till saken hör att stallgången var smal så hon hade landat i boxdörren mitt emot och skrapat sig lite här och där. Men oj vad nöjd hon var! Detta är en sak som är såååå typisk Ica! Och har man tråkigt i hagen, ja då kan man ju alltid ta ett skutt över staketet och se om det händer något roligt i hagen bredvid... Jösses vad den hästen har gett mig goda skratt under åren :).

Efter några år blev hon till salu och jag vågar påstå att hon fick ett suveränt hem, med en mycket kunnig och pålitlig ägare. Jag var superglad över att hon hamnade där hon gjorde! Fantastica, som kallas Ica, är en häst med en hel del humör och behöver aktivera huvudet ordentligt. Detta tog ägaren tillvara på och började bland annat med trick-träning. Jag tror det har passat Ica perfekt, för hon är ruskigt smart och lättlärd.

Tyvärr satte en skada stopp för framtiden.

Denna bilden tog jag på henne för några år sen. Det är precis så här jag kommer att minnas henne - en riktig prinsessa! Stolt och otroligt vacker.

Therese, jag tror att du läser här idag.
Jag vill att du ska veta att jag har tänker på dig hela dagen, tack för att du gav Ica en så härlig period i hennes liv!

Tummen upp för Carema! Eller nåt...

2011-05-26T19:24:00.002+02:00

Gissa hur förvånad jag blev igår, när jag hade fått en kommentar från Carema med kontaktuppgifter (pga det lägger jag inte ut den), då de vill lösa allt krångel som varit. Mina klagomål är många! Undrar om de sitter och googlar runt efter besvikna patienter?

Jag har mailat gamla psyk och frågat efter en journalkopia på allt som skrivits om mig där (vill nämligen veta om de vill ha en skriftlig förfrågan eller om de skickar direkt..), men tror ni att de behagar svara? Jippi, de svarar varken när man ringer eller mailar. Samma klinik hade problem med telefonin i 2,5 månad i vintras (receptionisterna skrattade bara när man påpekade det, idioter!) . Det är inte okej!

Trött efter gårdagen, men glad!

2011-05-24T21:46:00.003+02:00

Jag var så trött igår så jag hade ingen ork att skriva igår...

Igår var det dags att träffa min internetvän, spännande! Jag var inte ensam utan en annan vän var med och vi var nog lite nervösa båda två. Men vad onödigt det var.

Vi hade en helt underbar eftermiddag och timmarna försvann alldeles för fort. Jag har helt klart hittat ett nytt favoritcafé, jösses vilken god morotskaka! Mums!

Jag har träffat många irl som jag även pratat med på via internet, olika forum osv så detta var långt ifrån första gången. Men det är så intressant, hur väl man känner varandra - trots att man aldrig träffats förr. Gårdagen kändes bättre än någon annan gång tror jag. Vi pratade på som om vi träffats varje dag i tio år. Åh, det här vill jag göra om! Snart!

Urtråkig helg

2011-05-22T22:36:00.002+02:00

Jag har suttit inne större delen av helgen. Jag har bokstavligt talat vräkt i mig godis, glass och kolasås, chips och dipp. Blandat med tacopaj som jag tog mig tid till att fixa i Fredags, gott! Men jag känner mig vansinnigt besviken över vad jag har tryckt i mig, det är ju inte nyttigt någonstans :/. Men gott, det är det...

Jag måste bara kolla med er andra om en sak, jag kan inte vara ensam om att tycka såhär nämligen... IKEAs nya reklam med vaggvisor, jag tycker de är jätteobehagliga! Snudd på ångestframkallande om jag ska vara ärlig. Men är jag ensam om att tycka det? Det är ganska läskigt hur musik kan påverka en sådär, men fy vad jag tycker de är obehagliga..

Usch, idag är en sån där dag då jag saknar en massa människor :'(. Men inte mycket att göra åt det, det är en vardag som alla andra. Dock uppskattar jag inte såna här dagar, men jag antar att jag inte kommer undan? Verkligheten ger mig en smäll i skallen lite då och då av nån anledning. Men det anses väl normalt antar jag...vad nu normalt innebär. Jag brukar säga att det är jag som är normal och alla andra som är konstiga. Det gör det lite lättare att leva faktiskt...

Dags att smeta på salva på foten för sista gången idag, men fy vad det svider. Känns dock redan lite bättre så det går i alla fall framåt på den fronten. Väldigt skönt måste jag säga! :)

Besök på hudkliniken

2011-05-21T19:09:00.003+02:00

I Torsdags var det dags att åka iväg, men jag ska faktiskt erkänna att jag först funderade på om jag skulle ringa återbud, när värmen försvann blev foten nämligen rejält mycket bättre. Det var min åsikt.

Men jag åkte iväg trots allt. Väl framme hittade jag till sjukhuset på första försöket (bara det liksom..), hälsade glatt på läkaren och så gick vi in i ett rum. Oj oj, han var inte glad över hur jag såg ut. Jag sa lite försynt att nu är det ju mycket bättre än vad det har varit... Han kom ihåg hur jag såg ut för mindre än ett år sen och så mycket som det har spridit sig är Inte okej. För säkerhets skull gjorde han ett skrapprov (aj!) för att utesluta att det är svamp i det också Men det var det inte, vilket känns jäkligt bra, inflammation i större delen av foten räcker. Naturligtvis behövde jag behandling, snabbt!

Nu har jag ganska långt dit (7 mil enkel resa, åker gärna långt för bra vård!) och jag skulle behöva åka dit en gång dagligen för att bada fötterna. Min mycket snälla läkare ansåg att det inte var genomförbart utan jag fick försöka sköta det hemma och så ska vi ha telefonkontakt istället. Så nu får jag bada fötterna i lila vatten varje dag...som i sin tur missfärgar huden så det ser ut som om jag stoppat tassen i jodopax...

Detta + steorider (grupp 3, det starkaste) hoppas vi nu ska hjälpa. Om inte, så blir det jävligt jobbig behandling...

Jag har läskigt ont i foten, framförallt tån. Sköterskan som skulle torka av + smörja in foten skrubbade bort all hud på tån - så det är som ett öppet sår. Ogillas.

Trött, alldeles för trött

2011-05-18T13:55:00.002+02:00

Puh, det här är inte lätt. Min medicinering ändrades förra veckan och dosen Nozinan dubblades = alldeles för bra effekt och jag gör inget mer än och sover eller gäspar. Inatt sov jag 14 (!) timmar, det är inte hållbart. Så jag tror jag får ändra lite igen och bara ta dubbelt vid behov...

Imorgon ska jag till hudläkaren, oj vad jag längtar! Hur man nu kan längta efter något sånt...men det ska bli skönt att få behandling för tassarna i alla fall. Undrar om jag lyckas hitta ett par bra sommarskor i år? Det är inte lätt med tanke på psoriasisen, jag har utslag på alla utsatta ställen där skor kan skava. Dessutom får fötterna helst inte bli varma och helst ska fötterna inte vara instängda...hjälp? Jaja, det ska nog lösa sig. Förra sommaren slängde jag ut stora summor på ett par skor som faktiskt skulle kunna funka - vilket det gjorde i en timme. Fick skoförbud ändå så jag sprang omkring barfota. Men det är inte heller så bra med öppna sår på fötterna + att det blir värre av sol. Som ni kanske har räknat ut är detta inte helt lätt haha.

Wiii, nästa vecka ska jag träffa en människa jag aldrig träffat innan! Spännande! Det ska nog inte vara några problem, det känns som om vi redan känner varandra....trots att vi bara pratat vid internet en längre tid. Att jag sen är lite udda, det får hon stå ut med ;).